Scenen är korridoren, skolkorridoren. Det som är ”varken fågel eller fisk”. Mellanrummet. Vem har inte befunnit sig där? Vara hur duktig flicka man vill.

Hon och han, SannaHannaFanny-tjejen ”som dansar hiphop bakom gymnastisksalen” och kickargrabben som är Gud på skolan. De möts, utslängda av olika anledningar och tvingas – eller vill de? Det framgår inte riktigt – närma sig varandra. Sig själva, kanske.

Ute vräker regnet ner, han ställer fattigfilosofiska frågor som ”varför tappar människor bara en vante” och hon kontrar genom att suckande måla svart tuschpenna på naglarna. Snart singlar nämnda vantar som vapen ner över dem.

Anders Duus text lever lite sitt eget liv, proppas full av de stereotypa bilder vi har av grabbar och tjejer i just den åldern.

Men Ana Gil de Melo Nascimentos och David Weiss sätt att ta hand om dem, de inte så petiga orden, och göra dem till sina är helt enastående bra. Osäkerheten liksom tvärsäkerheten, tuffslängigheten och pinsamhetsirritationen sitter som en för tidig tonårssmäck här, dynamiken mellan dem är total och det gör oss alla på helspänn.

Till detta bidrar naturligtvis regissören Michael Cocke alldeles särskilda förmåga att lyssna in den här åldern teaterbesökare. Hans förmåga att sätta spelet mitt i, här spelar man på golvet utan balustrad på en rimpa sliten linoleum mitt i klassrummet.

Det slutar i dialog trots allt, fast innan dess i en monolog med Gud. Utan svar. Det tackar vi för.

Nu Är Du Gud Igen spelas för femteklassare hela hösten (i Hofors t o m 7.11). Och ibland tycker jag att texten svävar lite ovanför huvudet på dem, den existentiella rädslan må vara hänt men ”Gudsproblemet” blir lite övermäkta.

Funderar tioåringar verkligen över straff och nåd?

Men det kanske är en av mina fördomar.

Innan jag går sticks till mig det diskussionsmaterial som delas ut till lärarna och det visar sig handla mer om ”Roller och fasad” än teodicéproblem.

– Gud bestämmer reglerna och Gud sparar, man vet aldrig hur man ligger till, säger han, som är rädd att bli tuggad på i helvetet av undervattensgiraffer.

Efteråt blir det liten frågestund och några av femteklassarna känner igen henne, Ana Gil de Melo Nascimento:

– Har inte du varit med i julkalendern??!

– Jo...

PR så god som någon för barnteatern:)

Sanna Wikström