Det var julstämning med lucköppning. Men inte av den gamla vanliga sorten. Det var teater med Ulrika Hörbergs Handikappteater. Ja, den får heta så fast nyordens mästare vill ”funktionsnedsätta” de handikappade.

Sånt går inte Ulrika på, tackochlov. Hon gisslar sånt otyg. Hon inte bara gisslar, hon går till storms. Hennes lucköppning med julgransplundring spred revystämning över vårt gamla Gävle. Det här var en föreställning som hade allt. Mod och tårar, glädje, skratt och ironi. Och en satir vassare än synden. En komplett föreställning där inte ens en nakenchock saknades.

Jag har följt Ulrikas häpnadsväckande handikappteater sedan starten 1979; följt den genom dess olika skepnader, olika namn, perspektiv och utgångspunkter.

I denna genre som nu börjar skjuta olika skott är Gävle handikappteater originalet. Den som utmanar, flyttar fram gränser, aldrig lutar sig trött tillbaka och inte lärt sig stava till geschäft.

Jag ser också när jag i minnet gör en överblick av vad jag sett och upplevt att publiken i dag hunnit ifatt teatern. I början var åskådarna avvaktande. Så mycket var ju nytt och ovant: Fick handikappade skämta så här? Som om dom, till skillnad från alla andra, icke skulle få det! Och fick de ha självironi och fick de till och med visa sexuella känslor?

Klart de fick, fastslog Ulrika. Men fick vi som såg, alltmer begeistrade, skratta åt allt detta? I början fanns en sådan osäkerhet därvidlag.

I dag märker jag, överväldigad, att alla förstår att det kan vi. Gensvaret från salongen var oerhört skönt att uppleva.

Jag har skrivit det förr och gör det en gång till. Det är inte bara skådespelarna som kommer loss och spelar befriande. De befriar oss ”normalstörda” också. Kanske är det det som är den här teaterns stora förtjänst. Den förlöser vår ångest, tar kål på i alla fall en del av våra fördomar. De ger oss ett hum om den frihet vi inte riktigt vågar tro på.

Inledningen är magnifik med mim till kända julsånger. Lite trevande ibland sen kanske i första akten. Men vadå? I andra är det full fart. Numret med pillercharlatanen är lysande. Och lysande spelat; skulle oavkortat kunna gå in i vilken nyårsrevy som helst.

Roligt också att se gamla kända namn uppblandade med nya förmågor. Ni ser dem alla uppräknade här nedan.

Jag hoppas verkligen att det blir fler föreställningar än denna premiär. I så fall: Skynda er att se den. Inte för att det skulle vara behjärtansvärt utan för er egen skull. Och frigörelsens.

Björn Widegren