Skottes Musikteater i Gävle är den enda teatergruppen i Sverige som regelbundet spelar TAKK-teater.

 TAKK står för står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation och är utvecklat för barn med språksvårigheter och funktionsnedsättningar.

– Fast vi märker att också barn som har svårt att koncentrera sig i vardagen fångas av TAKK-teater, säger skådespelaren Stina Zacco. Det blir lättare för dem att hålla uppmärksamheten om vi förstärker och förtydligar berättelsen.

I TAKK tecknas de bärande replikorden samtidigt som de sägs. Gesterna är extra tydliga och målande. Många barn med svenska som andraspråk använder sig av TAKK, liksom barn på särskolor och träningsskolor.

Det var Mio Iller Givell, språkpedagog och biträdande förskolechef i Gävle, som presenterade metoden för Skottes 2010. Just nu ges Den fula ankungen, fritt efter H C Andersens saga, som TAKK-föreställning. Skottes hade premiär på originaluppsättningen (av Per Nilsson och Stina Zacco) redan 2004 och nyligen gavs den ut på CD. Med jämna mellanrum, till exempel denna vecka, ges den i en TAKK-version, som skådespelarna själva arbetat fram tillsammans, under ledning av Kalle Zerpe och Mio Iller Givell.

– Det handlar inte om att översätta det vi spelar, utan om att förtydliga och accentuera. Vi håller den konstnärliga ramen och integrerar tecknen i ursprungsföreställningen, säger Sara Fridholm som är musiker och skådespelare.

Stina Zacco och Sara Fridholm arbetar med förstärkt mimik och ytterst koncent­rerat. Sagans illusion blir i princip densamma som i ursprungsuppsättningen. Det går lite, lite långsammare för att bärande ord i repliken ska få fäste också som tecken i luften. Enligt forskningen aktiverar TAKK barnens eget kroppsspråk och lyssnandet sker alltså på fler plan. Det märks. Uppmärksamheten i barnpubliken är total, och flera tar upp berättelsen i egna rörelser. Efter före­ställningen pratas och tecknas det ivrigt i publiken.

Efterfrågan på TAKK-föreställningar växer hela tiden.