Nej. Den föreställningen hade jag nog inte gått på. Däremot är det som visas, när jag befriat mig från pressmeddelandets ordflod, en lika omsorgsfull som rasande kärlekshistoria, sammanplockad – men pepprad med strofer ur Marguerite Duras ”Älskaren”.

Underbara ord!

Idiom kan betyda egenskap, dialekt, särart. Då snackar vi mänskligt språk. Ett idiom är också ett typiskt alternativt rekommenderat sätt att göra någonting i ett programspråk. Då pratar vi teknik. Föreställningen ”Idiom” är scenkonst och musik, akustisk och programmerad, dans och briljans från USA, Vietnam & Sverige.

De tre musikerna, en västerländsk, två österländska, sitter främst på scenen, skådespelarna berättar i bakgrunden. Det tar ett tag innan man vänjer sig, men nu kan vi studera deras vackra instrument. De byts ut, spelar följsamt och krockar djupt.

Liksom skådespelarna, framställningarna, minnena blandas i tid och rum, kärleken både förråder och förlöser. I taket, över ödena, vajar de gröna lamporna som spyfärdiga fullmånar medan floden korsas igen – och igen.

Men bäst, allra starkast är när den vietnamesiske dansaren tillåts vara i alldeles eget majestät. Iförd tigerstövlar och hög krona dansar han oss rakt in i kärleken – och konsten.

Sanna Wikström