Mireille och butlern Jean-Pierre planerar menyn efter flygbolagens tidtabeller. Alla Mireilles fästmän ska känna sig välkomna när de hälsar på. Hennes väninna Odette oroar sig för att karlarna ska stöta på varandra i lägenheten, men det är ingen risk. Mireille har koll på flygtiderna.

Tills jetplanet Boeing 707 tas i bruk.

”Boeing Boeing” hade urpremiär i Frankrike 1960. Sedan dess har den spelats i hela världen och filmatiserats flera gånger. Vanligtvis handlar den om en man som jonglerar med tre flygvärdinnor. I den här versionen är det istället en kvinna som håller sig med tre piloter.

Det är en rolig och nödvändig idé att röra om i farsens könsarketyper. I ”Boeing Boeing” görs det bäst av Anna-Lena Hemström och Anders Berg. I deras karaktärer märks spänningen mellan vad de förväntas vara och vad de faktiskt är, så att de blir både charmiga och riktigt roliga.

Men så spårar könsrolls­leken ur. Ett återkommande skämt är att butlern är homosexuell. Att en kvinna fiser blir ett jättenummer.

Från ett försök att göra fars för 2010-talet, ramlar man baklänges ända till 1960.

Det är bara konstigt.

”Boeing Boeing” är en välspelad fars, med helt okej tempo. Scenografin är snygg och samspelar väl med kostymen. Rollen som Mireille är Nanne Grönvalls teaterdebut och hon klarar det riktigt bra.

Men när kvinnofisar och homosexualitet är de största skämten, spelar det ingen roll att män och kvinnor har bytt plats. Det är ändå gammal, dammig humor.

Eller som någon suckade på bussen hem:

Boring, boring.