Musikföreställningen, som har premiär på lördag, tar upp rasism och västerländsk terrorskräck.

Scenografin är byggd i svart kakel. Från golv till tak går spända strängar som skådespelare och musiker spelar på.

– Hela Backa teater har blivit som en stor instrumentlåda, det är otroligt vackert, säger regissören Mellika Melani.

I stället för operaföreställning talar hon om sin ”konstmaskin”. Hennes ”Carmen” handlar inte bara om het passion utan är lika mycket en politisk diskussion om klassklyftor och rasism.

– Bizet var en vit europé som tittade på det exotiska, där fanns det farliga och okontrollerbara, hela etnoporren som jag brukar kalla det.

I föreställningen låter Mellika Melani två svenska skådespelare slåss om att göra huvudrollen, zigenerskan Carmen.

I kören har hon lyft in ett gäng arabiska killar, tillika amatörskådespelare. På scenen blir de levande måltavlor för den västerländska terrorskräcken. I själva librettot, operatexten, har hon sprängt in Europakommissionens dokument om hur myndigheterna ska bära sig åt för att hitta potentiella terrorister i Europas storstäder.

– Om man odlar skägg, går mycket i moskén och tittar på al-Jazira befinner man sig i första stadiet. Jag är rätt kritisk mot det där dokumentet, jag tror det kommer ur ett behov av att ha en fiende i ett samhälle som blir alltmer ojämlikt. Jag vill visa hur det bidrar till rasismen.

Musiken då? Tonsättaren Dror Feiler har skrivit ny som integreras med den klassiska. ”Habaneran” finns kvar men framförs på blockflöjt.

– Det är otroligt emotionellt.