Stor teaters magiska ögonblick
Relaterat
Fakta
GÄVLE TEATER
Säkerhetsvakten
av Dilshad Mustafa
Översättning: Hassan Noor
Regi och scenografi: Arsalan Darwesch
Kostym: Tarek Yassin
Musik: Tahir Berzinji
Medverkande: Ahmad Salar
”Säkerhetsvakten” berättar minnen från långa år av förtryck under Saddams regim. Föreställningen är ett gästspel från Kurdistan där skådespelaren Ahmad Salar har en egen teater.
Självfallet kan jag inte det kurdiska språket men här uppe på Gävle teaters scen där föreställningen äger rum finns en stor duk där texten textats till svenska, därtill väl översatt vad jag förstår. Poetiskt lyhört som det verkar.
Orden, vändingarna så där lyriskt och passionerat poetiska som man minns från läsningen av Yasar Kemal.
Frågor till historien, ödet och de unga, i förtid döda. Retorik i dödsskuggans dal. Mycket verkningsfullt.
Scenografin enkel. En vägbom, lätt att fälla upp och ner. En gräns mellan möjlig frihet och säkert förtryck, där människor – olycksbröder, främlingar – passerar.
Ett par, tre stolar, ljus som skiftar mellan milt gult, kraftigt vitt och hett rött. Musiken närvarande, nästan påträngande ibland. Men mycket verkningsfull.
Men, förstås, det här är Ahmad Salars föreställning. Språket undgår mig, men inte Salars spel, så rikt på uttryck, utspel. Det märks på en gång att Ahmad Salar är en oförliknelig skådespelare. Hur han fångar publiken med sitt allvar, ibland med sin humor, och några gånger under spelets gång får han applåder i utbyte.
Han anses som Kurdistans främste skådespelare, vilket är förståeligt; har som jämförelse kallats en kurdisk Gösta Ekman, omåttligt populär i sitt hemland.
Med en närvaro som är hundraprocentig lever han sig in i orden, in i poesin. Talar till alla och ingen. Till sig själv. Till publiken. Men också bortom den, till historien. Till Saddam, anklagande.
Han höjer och sänker rösten. Har perfekt timing, hela tiden på tårna i sin närvaro. Kisar med ögonen, nästan blundar, ser in i sitt inre, som lyssnade han till den poesi texten bjuder på.
Sen kan blicken vakna, ögonen glödgas i skarpa kast. Anklagelserna mot förtrycket, våldet, dottern som våldförts.
Historiens förlopp stannar; blir alldels närvarande. Något som händer här och nu, inför våra häpna ögon.
Stor teaters magiska ögonblick.



























Senaste kommentarerna:
Skrivet 17 feb 2010 20:34 HDN (Ej registrerad)
Det är ytterst så sällan att europeiska kulturredaktörer har den fördjupade uppfattningen för föreställningar så som från mellanöstern speciellt från Kurdistan .
Men när jag läste Björn Widegrens inlägg, jag blev riktig imponerad, då trodde jag att han är kurd fast skriver på riktig bra svenska.
Björn Widegren har överskridit de olika sätten att tänka, de olika mentaliteterna. Det mänskliga faktum är ju väl hans tankekarta.
Skrivet 12 feb 2010 14:17 HK (Ej registrerad)
Ahmad Salar är fenomenal i sin roll, skådspelari av hög kvalite. Han är mästare. Jag blev rörd och gripen av hans roll och den känslomässiga laddningen som han förmedlade.
Björn Widegrens recension är fanatastisk bra. Han har verkligen fångat helheten i Ahmad salars verk.