Det var en doft ifrån den gamla världen...

En doft som ännu inte förlorat sin fräschör trots att Karl Gerhard, mannen för kvällen, för länge sedan är borta och nästan ingen sjunger hans sånger. Men de håller – naturligtvis. Finesserna, de halsbrytande rimmen och driften med dumheten och högfärden är lika bra nu. Kanske känner vi inte till alla kändisarna från 1900-talets första hälft som han skojade friskt med men andemeningen går ändå fram.

Meg Westergren, 76 år ung, berättar om Karl-Gerhards liv, om artisterna runt honom och fyller i med ­egna anekdoter från teatervärlden, chosefritt och avspänt och bereder vägen för Mattias Ehns sånger. Och han gör Karl Gerhard så bra!

Visst, han imiterar, men hans röst är inte imitatörens utan sångarens med en diktion som inte står Gerhards efter. Det är riktigt härligt att höra varje konsonant och vokal rulla ut från scenen.

Extra rolig är han som Karl Gerhard som gör Pauline Brunius. Den magnifika damen, Dramatenchef tillika, hade sytt upp en klänning till premiären på Karl Gerhards revy. Varvid Karl Gerhard tubbade skräddaren att sy en exakt likadan till honom som han bar på scenen premiärkvällen när han drev ­ganska obarmhärtigt med henne!

Men det är som Zarah Leander Mattias Ehn riktigt ­lyfter. Rösten får en varm, lätt vibrerande ton. Det låter som Zarah och det är faktiskt vackert.

Den allvarliga sidan hos Gerhard, den som kom ut som syra och salt och kunde vara direkt frätande finns naturligtvis med i föreställningen. Ingen kan ju gå förbi Den ökända hästen från Troja, som fortfarande får håret att resa sig på lyssnaren. 1940 fick den UD att rysa och som bekant tystades den och fick inte sjungas från scenen. Men där stod ändå dalahästen iförd munkorg. När UD ringde upp Gerhard angående sången lär han ha frågat: Är herrn från Hästapo?

Men motståndet mot tyskarna och tyskvänligheten kostade Gerhard hans popularitet i Stockholm och han drog till Göteborg där inställningen var en annan. 1951 återvände han och köpte Vasateatern ihop med sin son. Trots dåligt hjärta fortsatte han att producera teater och revyer och samarbetade både med Povel Ramel och Tage Danielsson fram till sin död för 44 år sedan.