På golvet samsas ouppackade kartonger med travar av böcker. På datorn syns noterna till hans senaste verk, madrigaloperan ”Skuggorna och ljusen” som tar sin utgångspunkt i Utöyatragedien förra året. Utanför det enda fönstret skapar lövverken från träden svalkande skugga.

Det var våren 2011 som Jonas Forssell beslutade sig för att lämna sitt arbetsrum på Alströmergatan i Stockholm och i stället låta flyttlasset gå till Operahögskolan där han i egenskap av doktorand i ämnet operans text numera disponerar ett kontor.

– Alströmergatan blev för trång. Hyllorna växte och väggarna krympte. Och så ville mina döttrar ha den. Då insåg jag att det är lika bra att jag flyttar hit alltihop.

För en utomstående är det svårt att förstå hur det ganska anonyma kontorsrummet med lysrör i taket på Operahögskolan kan generera arior i storformat, men för Jonas Forssell är det den optimala miljön för skapande. Inrett med ännu fungerande retrobandspelare, operaaffischer och bokhyllor som rymmer såväl hans tidigare verk som referenslitteratur, har han skapat ett spartanskt rum som både är ett mausoleum över hans yrkesförflutna och en plats där den handlingskraftiga delen av hans arbete sker. Inspiration hämtar han i stället utanför sitt arbetsrum, gärna genom att gå på utställningar, teater och besöka de många operahusen i Berlin dit han åker på inspirationsresor med sin fru minst en gång per år.

– Den kreativa processen är ganska uteslutande. När den pågår vill jag nästan inte ta in någonting. Det är först när jag är färdigt med något och har en längre uppstartssträcka framför mig inför nästa projekt som jag lyssnar på musik och går på konserter.

Tiden mellan två stora jobb kallar Jonas Forssell för ”Knasenläsarperioderna”, ett slags uppladdning då hjärnan organiserar sig.

– Då gör man bara irrationella saker. Som läser kilometer av serietidningar. Man går fullkomligt i barndom.

Men även under dessa perioder är det viktigt för honom att skapa rutiner. Under sina tre år som hustonsättare på Malmö opera 2006-2010 åkte han till Alströmergatan varje dag, om det så bara var för en halvtimme och även om det i princip bara resulterade i att han satt och stirrade på ett vitt papper.

– Det tar uppåt 1,5 år att skriva en opera. Det är så stora projekt och ställtiden är väldigt lång och frustrerande. Då är det viktigt att disciplinera sig och gå till jobbet varje dag. De dagar jag inte har styrelsearbete eller andra åtaganden, så sitter jag på mitt arbetsrum minst ett par dagar i veckan.

På Operahögskolan pulserar kreativiteten i väggarna. Samtidigt får Jonas Forssell sin sociala stimulans såväl vid sitt livs första korridorspostfack som vid kaffeautomaten, även om det också innebär att han måste tänka på att inte skrämma vakterna genom att sitta kvar och arbeta på sitt kontor mitt i natten.

– Nu måste jag hålla reda på larm och en massa andra nya rutiner. Förut kunde jag i princip också gå runt i kalsonger när jag jobbade. Det kan jag förstås inte här.