– Det är operornas opera, säger basbarytonen Per Anders Hedlund som gör Scarpia, baron och polischef.

Han – liksom tenoren Patrik Forsman, som gör målaren Cavaradossi) – är född och uppvuxen i Sandviken, i Högbo har han sjungit otaliga jular. Han började ta teaterlektioner, medverkade i en Shakespearepjäs och erbjöds en plats vid Dramatens teaterskola i Stockholm, men valde sången studerade vid Operaskolan Operastudio 67. Men inte ens efter det trodde han att Tosca var för honom, för många känslolägen:

– Nu är det jätteroligt att prova på lite, säger han. Och Scarpia är en sådan mångfacetterad roll. Den går stick i stäv med mig som person, det är kul att leva ut den!

EuStars bildade han 2009 tillsammans med den danske, lyriske basbarytonen Christian Brage, som gör allt från munk till förrymd fånge här. Samma år framförde de sin version av Puccinis Tosca två gånger i Köpenhamn. Året därpå gjorde de Verdis Aida i konsertant version.

– Vi ville prova på annat och jobba utanför våra ordinarie arbetsplatser, säger Per Anders Hedlund. Nu är vi ett bra gäng professionella sångare, bosatta i Malmö, som också vill utvidga det dramatiska. Vi gör det här för att fylla på cv:t, kanske få recensioner och för att ta det vidare till något annat.

– Man måste våga för att vinna!

Säger Eva Rydén (sångerskan Tosca), den dramatiska sopranen och operastjärnan i gänget. Hon har haft Birgit Nilsson som mentor, debuterat internationellt i prestigefulla Bayreuth och stått på scen med storheter som Placido Domingo.

Vad är skillnaden mot att stå i Högbo kyrka?

– Det är klart att det var stort internationellt, men det var inte ett liv jag trodde fanns för mig. Jag har aldrig varit lagd åt att få storhetsvansinne. På Metropolitan är rummet större, men jag måste sjunga i alla fall.

– Jag började sjunga i kyrkan.

Vad mer med Tosca då? Christian Brage svarar:

– Den är svart och den är röd, den är komik, intrig, dramatik – allt en modern föreställning kan innehålla! Man kan jämföra Puccini med en stämningsmålare.

– Den ställer stora krav på sången, säger Eva Rydén. Den är romantisk, passionerad, pampig – och vacker. Och allt är skrivet med sceniska hänvisningar, man vet var ”panget” ska stå och i vilken stämning Tosca ska vara.

– Och den har lika snygga melodier, som en vacker popsång, säger Per Anders Hedlund.

Sen håller de alla fram Lotta Tonlycke, kantor i Sandvikens församling, utan vilken den här föreställningen inte hade blivit av. Det var hon som vågade flytta in operan i kyrkorummet.

Känns det inte lite udda?

– Det är klart att det finns de som kan uppfatta det så, säger hon. Men vi har också ett ansvar i kyrkan, ett kulturansvar.

Och nu planerar gruppen en lika konsertant version av Turandot 2013, även den med Eva Rydén i titelrollen – ”Den är min drömroll! Ja, Tosca också...” – och Per Anders Hedlund nämner Göranssonska stiftelsen som tänkbar, ekonomisk ”samarbetspartner”.

– Men innan dess hoppas vi få komma ut lite med Tosca. Varför inte till kyrkorna i Gävle?

Och först Högbo i kväll. Vid pianot sitter Danijel Pogarcic.