I kväll ska Bel canto-tenoren Gong Yinjia från Sichuan i Kina med sin kraftfulla och känslosamma röst träda in i rollen som Luigi.

– Det var Jussi Björling som inspirerade mig till att börja med opera, säger han.

Du spelar Luigi i Puccinis tragiska opera Il Tabarro, hur har du förberett dig för den här rollen?

– Operan utspelar sig i Paris för hundra år sedan i en kultur långt borta ifrån den jag är uppvuxen med i Kina, men jag kan ändå relatera till Luigi. Vi är i ungefär samma ålder och det handlar om kärlek, förbjuden kärlek.

– Luigi är en tung roll som kräver mycket teknik och övning. Melodierna är vackra och romantiska men samtidigt väldigt precisa. Rösten måste alltid hållas öppen och käken helt avslappnad för att sjunga så dramatiskt och romantiskt som rollen kräver.

När du var 14 år upptäckte du Jussi Björling och Nicolai Gedda, vad var det i musiken som fascinerade dig och fick dig att börja med opera?

– Min pappa gav mig en vinylskiva med Jussi Björling. Jag slogs direkt av styrkan i rösten och undrade hur en röst kunde låta så kraftfullt och hur jag kunde göra för att låta som honom.

– Efter att ha studerat kinesisk ­populärmusik vid konservatoriet i Sichuan sökte jag mig till Sverige där jag tänkte att utbildningen för tenorer måste vara bra och 2008 kom jag in på Musikhögskolan i Malmö.

Du kommer från Sichuan i Kina, vad är skillnaden i sättet att använda rösten i europeisk opera jämfört med till exempel Peking­operatraditionen? Går det att kombinera de olika traditionerna?

– I Pekingoperan används en mer smal och trång röst, den italienska vokaltekniken Bel canto är rymligare och bekvämare att sjunga i. Jag älskar Pekingoperan men före­drar ändå Bel canto som inte tröttar ut min röst även om det är, som i Il Tabarro, väldigt stark musik.

– Många frågar mig hur jag sjunger de höga tonerna och svaret är en kombination av de höga tonerna från Pekingoperan tillsammans med de vackra klangerna från Bel canto, de fungerar väldigt bra ihop.

Hur var det att arbeta med regissören Wilhelm Carlsson och Gävle Symfoniorkester?

– Wilhelm är en mycket god människa med tålamod och många bra idéer. Det har varit väldigt givande att få arbeta med honom. Symfoniorkestern är fantastisk, den har gett mig ett så bra stöd med sin vackra musik.

– Stora gasklockan är ett svårt scenrum att jobba i både för oss sångare och för orkestern. I och med det runda rummet och höga taket är det svårt med akustiken på vissa ställen, men vi kan fixa det vi har ju lärt oss tekniken i skolan.

Vad har du för förväntningar på premiären och på framtiden?

– Det känns lite nervöst såklart, men lite nervositet är alltid bra. Jag hoppas att publiken ska njuta, vi har verkligen försökt det absolut bästa vi kan.

– Efter examen i juni ska jag börja repetera Maskeradbalen av Giuseppe Verdi på Folkoperan i Stockholm. Det kommer att bli en utmaning då det är första gången jag sjunger en roll på svenska. Var jag hamnar sen får framtiden utvisa men en drömopera är La bohème.

Många frågar mig hur jag sjunger de höga tonerna och svaret är en kombination av de höga tonerna från Pekingoperan tillsammans med de vackra klangerna från Bel canto, de fungerar väldigt bra ihop

Amanda Horne