Gällt och rasande driver violinerna undan de andra instrumenten till försiktiga mellanspel, och så har denna slitna musik väckts och gjorts njutbar på nytt.

I kväll är orkestern stor. Scenen fylls ut. Publiken har fått rösta fram sin konsert, och programmet består av tolv tonsättare (manliga), varav en är född på 1900-talet; Tobias Broström (f 1978). Broström har varit huskompositör i Gävle som inte glömt honom. I kväll deltar han med Buxtehude Remixed där han återanvänder Buxtehudes (f 1637) teman. Bakåtlutad mot barockens pompösa tonarter skapar Broström det helt egna. Medan stråkarna håller ihop musiken och blåsarna lägger till intressanta överstämmor som tillför karaktär, står brasset för skönheten i kvällens enda moderna verk.

Fredrik Burstedt är smal och elegant i kavajkostym. Med fjärilslätta antydningar låter han armen med staven sväva; mest liknar det dans. Allt detta har orkestern spelat förut men Burstedt låter den inte tröttna på vare sig Blommornas dans ur

Nötknäpparen av Tjajkovskij (f 1840), eller Ödessymfonin av Beethoven (f 1770), världens mest spelade musik.

I Trollflöjten av Mozart (f 1756), visar Burstedts formspråk och smak att han genomskådar 1700-talet. Trollflöjten är vital och aktiv med spänstig intonation och stillsamma stråkar som ramar in blåsarna till gemensamt efterspel.

Ingrids klagan ur Peer Gynt av Edvard Grieg (f 1843) är kvällens överraskning. En klagan, visst, men mer uppror och hat än sorg. Med mycket brass och stråkar som understämmor slår slagverket fram hatet och trumpeterna det bleka, utåtagerande raseriet. Luften är laddad med intensiv närhet, kanske passion som smidigt går över i kvällens höjdpunkt; Haydns (f 1732) Trumpetkonsert.

Victor Silverstone spelar invecklade solon på en liten klafftrumpet; det återhållna ljudets mäktiga, genomträngande toner bildar reflexer mot stråkarnas respektfulla tematik nästan som i sömnen.

Lena Thomsson