Kören som instrument
Relaterat
Fakta
HELIGA TREFALDIGHETS KYRKA:
Ansgarskören, Berndt Häggbom, orgel, Per Ahlberg, dirigent,
Violiner, violoncell, kontrabas, cello, tvärflöjt från Gävlesymfonikerna
Per Ahlberg anför Ansgarskören och en handfull musiker från Gävlesymfonikerna; programmet är körmusik för kör med lika röster. Damkören Ansgarskören är en sådan kör. Föreställningen inleds med sånger ur Psaltaren, tonsatta av Galuppi, som föddes 1706 i Italien, och som skrev mycket kyrkomusik.
I Per Ahlbergs arrangemang vilar alla i nivå, ingen har företräde. Kören är ett instrument tillsammans med fioler, cello och kontrabas.
Musikerna är drivna och överlägsna, och kören som inte låter som en stämma som den borde, ger ett opolerat intryck. Men enkelheten i musiken är så framträdanden att skillnaderna mellan sångare och musiker knappast märks. Frågan är snarare hur den här musiken ska kunna engagera oss – om vi kan förstå, uppskatta och bry oss om musik som saknar stämmor, komplikationer, avbrott och disharmonier.
Det här är kyrkomusik och enbart det, men trots vårt ointresse sitter vi kvar och tankarna koncentrerar sig på toner och akustik. För andlighetens skull; detta är närmare heligheten än vi kommer för det mesta. Där har han lyckats, Per Ahlberg.
Men detta är musik för kyrkans ceremonier som en del av gudstjänsten.
Lena Thomsson
























Senaste kommentarerna:
Skrivet 25 nov 2011 10:57 Matilda (Ej registrerad)
Jag förstår inte vad som menas med "kören som inte låter som en stämma som den borde". Hur menar du? Ska kören låta som en stämma med anledning av att det är damkör? Det låter väldigt okunnigt och motsägelsefullt det du säger, samtidigt som du uppenbarligen inte stannade länge nog för att höra att varje körmedlem hade ett soloparti i det sista stycket - därav definitivt inte passande för gudstjänst. Tråkigt att DU fann det ointressant och utan engagemang, för den större massan som stannade hela programmet var mycket nöjda.
Skrivet 23 nov 2011 09:45 MJ (Ej registrerad)
De verk som framfördes var: Dixit Dominus av Galuppi (1706-1785), Messe in A opus 126 av Rheinberger (1839-1901) samt Miserere i d-moll av Hasse (1699-1783)
Skrivet 23 nov 2011 09:37 Vad är musik? (Ej registrerad)
Vaddå ointresse, vilka vi? Det får stå för den uppenbart musikaliskt okunniga och ointresserade recensenten, själv hade jag inte tråkigt en sekund utan njöt jag av den vackra barockmusiken, komponerad av Vivaldis samtida, samt av den romantiska mässan. Kören är en amatörkör, men som sådan mycket bra och de tillsammans med ensemblen ur Gävle symfoniorkester bjöd på en mycket fin konsert, allt under Per Ahlbergs proffsiga ledning. Kyrkomusikens texter tillhör f ö vårt kulturarv och tål att begrunda vare sig man är bekännande kristen eller ej.
Skrivet 23 nov 2011 08:06 En som stannade HELA konserten... (Ej registrerad)
Intressant med en recensent som har invändningar mot att kyrkomusik konserteras - i kyrkan!! Du skriver att du genomled en trist konsert med en opolerad kör, men om sanningen ska fram - inte stannade du väl hela konserten? För nog är väl Rheinbergers mässa eller Hasses Miserere konsertmusik? Med soloarior som avlöser varandra - inte precis gudstjänstmusik... Den gode Rheinberger var på sin tid dessutom professor i komposition. Men vad visste han...