Han lutar sig i pikanta, röda hängslen i en paus utanför klockan. Inifrån hörs redan nästa stycke av Gabriel. Alla brassmusikers idol, säger någon, 1500-talskompositlören som här blandas med sex uruppföranden, sex nyskrivna fanfarer av Karin Rehnqvist, Jan Levander, Tebogo Monnakgotla, Anders Nilsson, Albert Schnelzer och Marie Samuelsson och framförs av tre "brass-körer" placerade på strategiska platser i klockan, Stockholm Chamber Brass, Linnekvintetten och Gävle Symfoniorkesters Stora Brass, i kväll utökas de till 20 brassmusiker i olika konstellationer. I mitten sitter publiken och i mitten står just nu den kanadensiske dirigenten Alain Trudel, Jonas goda vän, också han trombonist från början.

– Push it up, dirigerar han, for everyone to follow...

– Det här är avancerat, Marie Samuelssons fanfar, det låter perfekt, säger Jonas och förklarar att det när det handlar om Gabrieli också handlar om "flerkörig" musik inte skriven för ett exakt instrument utan flera "stämmor".

Nedkliven från sin osynliga pulpet konstaterar Alain Trudel att det är en fantastisk plats han hamnat på – "space & dynamic" – han har inte ens sett stora gasklockan på bild innan:

– Och den här festivalen är en alldels underbar idé, fortsätter han. Jonas dröm och idé som jag får vara en del i, det var bara att tacka ja när man få chansen att vara med om att framföra, skapa, nya verk för brass.

– Det här är en brassfestival inte bara för brasset, den här är för alla!

Musik Gävleborgs Neta Norén står bredvid och bara ler:

– Ja, och vi hoppas vi kan fortsätta att anordna den vartannat år, det är vår plan!