Kulturkiosken huserar sedan en tid i antikvariatets gamla lokaler. Utställningar avlöser redan varandra, designkollektivet Edge flyttar butiken dit. Ett nytt kulturnav växer fram.

Konserter ska det också bli och på fredagen går den första officiella av stapeln, bland diverse byggmaterial, i ett rum som inte är riktigt färdigt.

Att gå genom stan är en ljudupplevelse i sig denna kväll, med studenternas rop och visslingar. Annars är det tur att det finns något för oss som varken gillar öltrubadurer eller fotboll. Men det är inte riktigt rätt dag, vi är en väl exklusiv skara som väljer att bada våra sinnen i ljudet från tvärflöjt, theremin och diverse burkar fulla med støj(norska för ”oljud”).

Frøydis Dahlø från Oslo är aktiv såväl i Sverige som inom den blomstrande norska experimentscenen. Hon och Olle lärde känna varandra på Gotlands tonsättarskola, nu är hon här med tvärflöjt och hembyggd elektronik.

Soundcheck pågår när jag kommer, jag ser att Olle har kompletterat den gapande/blinkande skrikburken från PUSH-festivalen med flera byggen. Theremin finns också på scenen. Snabbt och improvisatoriskt kommer de tre överens om spelordningen.

Frøydis börjar, går ut i utställningssalen med flöjten. Svaga ljudskär tätnar till morrningar och visslingar i en stämningsfull improvisation som lyfts fint av rummets klang och som får ofrivilligt ackompanjemang av en kvillrande vattenledning i rummets bakre hörn.

Olle fortsätter med sina burkar, bygger spännande och humoristiska ljudbilder fulla av variation. Vi hör sirener och flyglarm med pipigt töjbara följeslagare, det råmar, tjuter och viner i en uppiggande, rörlig dynamik. Nün varken steker bacon eller grillar fotbollar i kväll, men bjuder på noise med manglande, vältrande tyngd och visar hur skickligt han manövrerar thereminen med tryne och öron. Den oljudliga reningselden inramas av en kontrasterande glättig 70-talsmelodi, Summerbreeze med duon Seals and Crofts.

Sist bygger alla tre tillsammans ett tätt spänningsfält, där ljuden från tvärflöjt, theremin och röstförvrängare rusar som kulblixtare längs spända vajrar och klänger som i långa rör.

Allra sist blir det jam där publiken generöst bjuds in att vara med och prova Frøydis ljudlåda, inte större än ett cigarettpaket. Skärbrännarvansinne, småpips-sammelsurium, vad mer kan man önska?

Camilla Dal