Den 8 juni 1810 föddes den tyske tonsättaren Robert Schumann. 200-årsjubileet firas i massmedier och konsertsalar över hela världen.

År 1830 började han studera musik för Friedrich Wieck. Dennes dotter Clara blev en av den tidens mest framstående pianister och komponerade dessutom pianomusik. Robert och hon gifte sig. På kort tid fick de åtta barn.

Hennes far var först emot deras äktenskap på grund av svärsonens psykiska labilitet. Makarna följdes en gång åt på en av hennes konsertturnéer. På en plats där Clara spelade blev han av en av åhörarna tillfrågad: Är Ni också musikalisk, herr Schumann? Det kan inte ha varit trevligt för Robert att höra! Han led nämligen av att ställas i skuggan av sin fru.

Hans musik var utpräglat romantisk; den var ofta fylld av drömmande, melankoli och känsligt sköna melodier, men den är inte alltid sorgmodig. Av hans större verk kan nämnas de ljusa symfonierna, nr 1: Vårsymfonin och nr 4: Den rhenska, den vemodiga, berömda pianokonserten, som bl.a. inspirerade Grieg till hans konsert, och cellokonserten. De går båda i a-moll. Välkända pianoverk är Arabesk och Kinderszenen med Träumerei.

Som sångkompositör är han Schuberts arvtagare med sångcykeln Frauenliebe och Leben och Dichterliebe.

Den förra är en lovsång till äktenskaplig kärlek och lycka men slutar tragiskt med mannens död. Ur den senare cykeln hör man ofta sången Im wunderschönen Monat Mai med dess undersköna melodi och vackra ord om vårens ljuvlighet.

Schumann var disharmonisk. Hans mentala tillstånd förvärrades alltmer med depressioner och svår ångest. År 1854 blev han inlagd på mentalsjukhus efter ett självmordsförsök och dog där två år senare. Hans psykiska och fysiska svaghet sägs ha berott på syfilis, som legat latent sedan hans ungdom.

I makarna Schumanns hem var ofta den unge Johannes Brahms och Robert blev hans mentor. Efter Roberts död var Brahms ett stöd för Clara. Deras vänskap varade livet ut. Om deras relation var enbart platonisk vet man inte. Hon var i varje fall hans livs stora kärlek. Clara dog 1896 och Johannes 1897.

Jan Sterner