Brukar du titta på ”Morden i Midsomer” på TV?

I signaturmelodin hör man en märkligt instrument, litet kusligt och svajande, som sig bör i en deckare.

Melodin framförs av ett av de märkligaste instrument som finns, nämligen en theremin. Jag hade aldrig hört talas om instrumentet förrän jag läste symfoniorkesterns program. Nu på lördag ges en konsert med just theremin som soloinstrument, med Gävle symfoniorkester i konserthuset.

Solist på instrumentet är Carolina Eyck, 22-årig musiker, ursprungligen från Berlin men för närvarande bosatt i Stockholm där hon studerar alt­violin på Musikhögskolan.

På theremin är hon sannolikt bäst i världen.

Det beror på vem du frågar, svarar hon på just den frågan. Vi ses i samband med hennes förs­ta repetition med orkestern.

Men de recensioner hon fått har varit översvallande.

En theremin är inget man bara tar upp ur väskan.

Det består både av antenner, förstärkare och högtalare som Carolina monterar ihop innan hon kan börja spela.

Det är världens första elektroniska instrument, uppfunnet 1919 av den ryske fysikern Leon Theremin. Ur det instrumentet har sedan alla synthar och keyboards utvecklats.

Det unika med thereminen är att man inte trycker på vare sig knappar eller strängar för att skapa ljudet. I stället för musikern sina två händer i luften i närheten av två antenner. Med den ena handen skapas tonerna, med den andra ljudstyrkan.

Och det är fascinerande att se hur det går till.

Och hur kommer det sig att en ung flicka från Berlin börjar spela theremin? Och dessutom blir expert på instrumentet.

Carolina berättar att hon växte upp i en musikerfamilj. Båda föräldrarna spelar i ett band och de köpte en dag en theremin, fascinerade av ljudet och historien bakom instrumentet.

Då var Carolina sju år gammal och hade redan börjat spela både piano och fiol.

– Jag minns inte vad det var som fascinerade mig. Det bara fanns där och jag började spela, berättar hon.

Åtta år gammal gav hon sin första konsert, stående på en stol.

Numera når hon upp till instrumentet, men spelar stående, eller halvsittande på en hög stol.

Hon fortsatte att spela theremin, parallellt med andra instrument.

Vad är svårast, undrar jag?

– Intonationen, ­svarar hon. Nämligen att spela rent, att hitta rätt ton när man bara viftar med fingrarna i luften och inte har någon ­tangent att trycka på.

Hon säger också att tack vare att hon började spela så tidigt har hon övat upp sitt gehör. Om alla barn började spela theremin skulle de få ett perfekt uppövat gehör, tror hon.

Hon spelar i olika konstellationer, med ett band, med kammarmusik och med stora orkestrar. Hon ser inga begränsningar.

Själv komponerar hon också och ett av hennes verk framförs vid konserten i dag i Gävle, ”Syllab­leuves”, där hon visar många av de effekter som instrumentet kan frambringa.

Som komponist är hon självlärd men har redan vunnit internationella kompositörstävlingar.

I konserten spelar hon också ”Konsert för theremin och orkester” av amerikanen Anis Fuleihan, född på Cypern. ­Verket uruppfördes 1945 av New York Philharmonic under ledning av Leopold Stokowski med Clara Rockmore som solist. ­Clara Rockmore är numera avliden. Sedan dess har verket bara framförts i Finland innan det nu får sitt svenska uruppförande i Gävle.

Hon kommer också att spela ”Waldesruhe” av Dvorák, ett verk för solocello. Det finns just inga klassiska verket skrivna för theremin, så Carolina får spela stämor skrivna för andra instrument.

– Jag tycker om cellons djupa klang, det passar bra för thereminen, säger Carolina som också gått över från fiol och altfiol, just för klangens skull.

Thereminen däremot har ett nästan obegränsat omfång, som en synth eller keyboard.

Så vad vill Carolina med sitt ­musikerliv?

– Göra många olika saker, spela jazz, nutida musik, klassisk musik, spela theremin, spela altfiol, sjunga, till både theremin och altfiol, komponera, undervisa. Och om 50 år vill jag starta en musikskola, kanske i Chile, säger hon.

Och turnera. Hon känner sig som en världsmedborgare, utan fast punkt i tillvaron.

I år har hon redan varit både i San Fransisco, Washington och Pakistan. Förra året var hon bland annat i Japan.

Carolina talar för övrigt utmärkt svenska. Det var för att lära sig ett nytt språk som hon sökte sig till Sverige, och för att få undervisning av Henrik Frendin. Nu tycker hon att hon känner svenskarna och säger att Sverige är ett fint land, men litet väl kallt.

Så hur uppfattar jag ljudet från thereminen? Vackert? Tja. Häftigt? Definitivt!

Kerstin Monk