– Varför inte, säger Veli Kujala, en 33-årig finländare som kommer att göra just det, spela dragspel med symfoniorkestern, nu på lördag i Gävle konserthus.

Dragspel har en speciell ton som blandar sig mycket väl med en symfoniorkester. Dessutom kan man göra mycket med just ett dragspel, ett mångsidigt instrument.

Veli Kujala är själv en mycket mångsidig ambassadör för sitt instrument.

På lördag spelar han till exempel en dragspelskonsert av sin landsman, Markus Fagerudd, D’n’A.

Den framförde han första gången 2007 med Vasa symfoniorkester, där Hannu Koivula, dirigenten som för flera år sedan var chefdirigent i Gävle och som nu dirigerar lördagens konsert, numera är chef.

Fagerudd är den orkesterns huskompositör.

Konserten fick ett mycket positivt mottagande i Vasa. Sen åkte Veli och orkestern på turné till USA:s västkust.

I Seattle blev mottagandet stormande. Recensionerna var översvallande och Veli fick till och med skriva autografer som tonåriga flickor bad om.

– Var vi så bra?

Den frågan ställde han sig då.

Och nu är det publiken i Gävle som får tillfälle att lyssna på konserten som garanterat är en häftig upplevelse.

Hela programmet är förresten en het sak, vilket kan behövas i vinterkylan. Resten av programmet är latinamerikanskt färgat, med Gershwins kubanska uvertyr, en tango av Piazolla, orkesterverk av de Falla och inte minst, en accordeonkonsert av Gismonti. Gismonti är en brasiliansk gitarrist och kompositör som blivit världsberömd och en ikon, utom kanske här i Skandinavien. Veli hörde hans musik på den finska radion för många år sedan och blev fascinerad. Förra året möttes de två på en jazzfestival och fann varandra.

Det Veli nu gjort är att sätta ihop och arrangera Gismontis stycken till en accordeonkonsert, med Gismontis välsignelse.

Sen är det kanske dags att reda ut begreppen. Veli började spela dragspel när han var åtta år gammal.

Egentligen ville han spela piano, som sin storebror. Men det var så många andra som ville spela piano i musikskolan i österbottniska Alahärmä där Veli växte upp så han blev övertalad att försöka med flöjt istället.

Han spelade flöjt i två månader men det resulterade bara i huvudvärk. Så han gav upp och började med dragspel istället.

Till en början traditionell dragspelsmusik, inte minst finsk tango, men redan efter ett par år fick han spela barockmusik. Det var också då som Veli lade dragspelet på hyllan och istället började spela accordeon. Det är alltså ett instrument som ser ut som ett dragspel, men skillnaden är den att basen är fri. Varje knapp har sin egen ton och inte ackord, som på dragspel.

På lördag kommer Veli även att spela bandoneon. Det är det argentinska dragspelet, som är helt annorlunda. Veli lärde sig spela det instrumentet för omkring fem år sedan.På en bandoneon är skalans toner utspridda som om man vände upp och ner på en godisburk, förklarar Veli. De ligger dessutom annorlunda på de två sidorna. Dessutom är det en ton ut och en annan in när man drar i bälgen.

Inte helt lätt alltså.

Veli spelar med samma layout på knapparna som Piazolla själv, mannen som gjort den argentinska tangon rumsren, även på konsertestrader.

Det Veli kommer att spela är Oblivion för bandoneon och orkester av Piazolla.

Från Österbotten sökte sig den unge Veli så småningom till Sibeliusakademin i Helsingfors. Han gick den klassiska linjen, med accordeon som huvudinstrument. Men där började han även studera komposition. Han har redan många verk på sin lista och har även fått fina priser för både sina verk och sitt spel. Han skulle alltså kunna skriva en accordeonkonsert åt sig själv.

– Visst, säger han.

Men först ska han skriva en orgelkonsert till det nya Musikhuset i Helsingfors, till invigningen. Det huset har inte mindre än tre orglar och vid invigningen ska musiken spelas på alla tre, en komposition av Veli Kujala. Sen ska han skriva en saxofonkonsert, det har han beställning på. Först därefter kan det bli tid över för en accordeonkonsert.

Vilket ligger närmast ditt hjärta, att komponera eller spela?

Jag ställer frågan när vi sitter och pratar efter den första repetitionen med Gävle symfoniorkester.

– Både ock, jag kan inte välja, säger han.

Han tycker det är så viktigt med nutida musik och vill bidra med sina egna verk. Om orkestrar bara spelar den klassiska repertoaren blir det lätt en museal institution.

– På 1800-talet spelade de bara nyskriven musik, inte flera hundra år gammal musik, förklarar han.

Sen lyckades herrar som Schönberg och Webern skrämma konsertpubliken med sin atonala musik.

Men det är historia i dag. De som skriver musik i dag blandar friskt i sin musik, influerade av både jazz, rock och pop. Som Veli själv, som upptäckte Charlie Parkers jazz när han var runt 14 år. Det var då han bestämde sig för att bli musiker, en självklarhet för honom.

En utforskare av musik är denne man och angelägen att hela tiden hitta nya uttrycksformer för sitt instrument. Han har faktiskt konstruerat ett helt nytt slags dragspel, som kan spela kvartstoner.

Det är den italienske dragspelstillverkaren Piggini som hjälper honom att ta fram konstruktionen, på samma sätt som de konstruerade fribasdragspelet med hjälp av den finske dragspelslegenden Lasse Pihlajamaa. På Velis instrument står det ”Lasse Pihlajamma special”, fast det är Piggini som tillverkat instrumentet. I Sverige går de instrumenten under namnet Dise.

Så vilken relation har Veli i dag till den finska tangon?

– Jag spelade mycket finsk tango när jag var ung och jag har spelat finsk tango tillsammans med en pianist i Berlin, i världsmusiksammanhang. Den finska tangon är en blandning av rysk folkmusik och tysk marschmusik.

Och en argentinska tangon?

– Den är mer tango.

Kerstin Monk