Amatör betyder ”den som älskar” och amatörerna älskar Gävleborg.

Ingen annanstans i Sverige är det så tätt mellan sommarspelen som i vårt län.

Så länge vi håller oss till norra delen, vill säga.

Av de 20 sommarteaterföreställningar som hittills presenterats ges tre i Gästrikland och 17 i Hälsingland.

Det var i tisdags som teaternätverket X-teater presenterade sommarens föreställningar. Nätverket är en del av ATR, amatörteatrarnas riksförbund, men frågan är om ordet amatör fortfarande är giltigt. Somliga spel har en budget på flera miljoner. Flera hämtar professionella dragplåster från Dramaten och andra stockholmsscener. Många specialkompetenser avlönas per produktion. Amatörteater är emellanåt lika mycket business som idealitet. De dyraste biljetterna till Gävleborgs sommarspel ­kostar lika mycket som Dramatens bästa platser.

Sommarens mest spektakulära tycks bli Peter Pan i Järvsö. Djärvast är multimediateatern som tar form mitt i den orörda Digerkölsvallen i Färila. Det teatralt mest intressanta kan det bli Delsbo som står för. ”Min vän Strindberg” av Monika Wilkens bygger på relationen mellan Strindberg och Nathan Söderblom. Söderblom, som har rottrådar bygden, var den som räddade ängeln när Strindberg var nere för räkning i Paris på 1890-talet. Monika Wilkens har ha tagit sin utgångspunkt i en liten, sällan omnämnd, pjäs av Strindberg som heter Höstslask. Den handlar om den politiska vådan av att folk blir moraliskt sparsamma, nyktra, kyska och ärliga. Ett omvändelsearbete måste alltså till, för att åter demoralisera folket. Det är en lockande kombination av bygdehistoria, Strindbergsår och politik.

Sammanlagt är det åtskilliga tusen publikplatser som Gävleborgs amatörer nu bjuder ut för försäljning. Det är en riskabel bransch. Man kan bara hoppas att kärleken överlever också en regnig sommar.