På ett sätt var symfonikernas 100-årsjubileum en klockren tonträff.

En spritsigt kontrastrik tvåtimmarskonsert och ett uppsluppet mingel, med ljusspel och fyrverkeri som singlade över Gavleåns vackert frusna vattenfall.

Det var Gävlekompositören Bo Lindes musik som gav grundstämningen. Hans melodiska Suite Boulogne var ledmotiv för kvällen. Det blev förstås en fin hälsning till stadsskogen i mörkret strax utanför, och till själva Konsert- huset som ju döpt en del av sitt inre – det lyriskt blåskimrande konferensrummet – just så.

Orkestern (under ledning av Christian Vàsquez) gav spelet en alltmer påtaglig lyster vartefter kvällen fortskred.

Hovsångerskan Malena Ernman såg till att skänka kvällen en lätt lekfullhet.

Jubileumsprogrammets klassikerkedja bröts av uruppförandet av huskompositören Mattias Lysells Freeze Frame. Det blev en makalös energikick.

Freeze Frame är ett stycke som förhoppningsvis kommer att följa orkester länge framöver. Lysell har en skönt experimentell hållning till konstmusikens alla oskrivna regler och han fick publiken att sitta ansikte mot ansikte med nutiden på ett befriande vis.

Gävlesymfonikerna omvärvdes förstås av stor kärlek och entusiasm denna kväll, men lika generösa applåder fick också stadens andra elitlag och 100-åring; Brynäs IF, där spelarna i publiken reste sig som en man för att ta emot gratulationsapplåder.

I present från Gävle kommun fick orkestern 100 000 kronor till turné.

Man får hoppas att andra uppvaktare hänger på, för det behövs betydligt mer för att en 52 man stark orkester ska ta sig över länsgränsen

Man ska inte vara gnällig på en födelsedagsfest, men det går inte att undvika den alldeles självklara slutfrågan: Hur tänker orkesterns programråd när det sätter samman ett jubileumsprogram ­utan en enda kvinnlig tonsättare?

Magnifikt feltänkt i en festlighet som var tänkt att manifestera att traditioner är till för att förnyas.