I början och slutet klädde sig ensemblen i T-shirts där allas anställningsvillkor redovisades.

Antagligen var det tänkt som en påminnelse om att också Uppsala stadsteater just gått igenom en rationalisering. Det framstod som självbespeglande på ett smått genant vis.

Jag satt i salongen med en intensiv önskan om att institutionerna snart ska hitta modernare sätt att berätta om relationen mellan kultur och ekonomi. Båda systemen är beroende av varandra. Båda uttrycker ju värden som – om de sköts och utvecklas – leder till ett hållbarare samhälle. De senaste åren har kontaktytorna mellan de bägge systemen utvecklats på ett sätt som inte ens Brecht kunde förutse. Vi lägger dubbelt så mycket av våra inkomster på kultur och fritid i dag som vi gjorde till exempel i slutet av 1970-talet.

På andra sidan järnvägsspåret, från Stadsteatern räknat, ligger Uppsala Konsert och Kongress. Sedan 2007 är det ett landmärke för staden, under ledning av Magnus Bäckström, en gång konserthuschef i Gävle. Precis som oftast när det gäller kulturhus har byggnaden ända från början varit omgivet av debatter och ifrågasättanden.

Nu har man låtit undersöka vad konserthuset betyder för Uppsalas ekonomi. Några siffror: Sedan invigningen år 2007 har besökarna konsumerat för uppskattningsvis 270 miljoner kronor i Uppsala kommun, vid sidan av det som sker i själva anläggningen. Nästan var tionde turistkrona i Uppsala kan härledas till konserthusets verksamhet. Dessutom har Uppsala­borna valt att spendera ungefär 85 miljoner hemma, i stället för att uppleva till exempel Gidon Kremer eller Mia Skäringer någon annanstans.

Kultursektorn har länge tvekat att beskriva sig själv i ekonomiska termer. Inom natur- och miljövård är inställningen en annan. Där har man under årtionden utvecklat finmaskiga metoder för att mäta vår verkliga värdering av naturen och de upplevelser vi får där. Avgörande var oljekatastrofen i Alaska med ”Exxon Valdez” 1989. Då utgick också amerikanska domstolar från ekonomiska uppskattningar av naturvärden för att fastställa skadestånd för Exxon.

De här beräkningsmodellerna inspirerade häromåret Handelshögskolan i Göteborg att på ett nytt sätt mäta värdet på två kulturinstitutioner, Vara konserthus och Nordiska Akvarellmuseet.

Tusentals personer intervjuades. När det gällde direkt ekonomisk effekt var resultatet detsamma som i Uppsala, det vill säga förvånande högt. Men också det upplevda värdet av husen visade sig vara vida större än någon kunnat ana. I museet har varje satsad krona givit cirka 20 tillbaka i värderad kulturupplevelse.

Särskilt överraskande var att så många framhävde ”arvsvärdet”, det vill säga vikten av att kommande generationer har en kvalitetsmedveten kulturinstitution i sin närhet.

Det här visar hur kultur fungerar som en värdetransfer mellan generationer. Det är via det vi ­kallar konst och kultur som vi utvecklar det fina system som håller samhället samman.

Precis som ”ekonomi” är ”kultur” ett sätt att ­göra välfärden begriplig.

Det är hög tid för alternativ bokföring.

Det är via det vi ­kallar konst och kultur som vi utvecklar det fina system som håller samhället samman.