”Alla är lika mycket värda” lyder slagordet som har fått TV 4, Ica, Ericsson och inte minst Hudiksvalls kommun att stödja teaterns scenshower med många miljoner. I bakgrunden har man sett kronprinsessan, ABBA-folket och andra mingla.

Nu avslöjar Hudiksvalls Tidning att det blåser kallt genom Glada Hudiks slogan.

Glada Hudikteatern är i grunden en kommunal omsorgsverksamhet och dess grundare Pär Johansson en mellanchef inom socialförvaltningen. Men nu visar det sig att han också har flera egna bolag som dragit in mer än tio miljoner på verksamheten. Efter varje föreställning har han dessutom kvitterat ut en lön som är tio gånger högre än de andras.

Tidningens granskning visar också att Hudiksvalls kommun verkar ha släppt sedvanliga kontrollspärrar i framgångsberusningen.  Underliga gråzoner kring teatern har uppstått och där hittar tidningen bl a en supporterklubb, som har bildats just för att kunna flytta pengar på ett smidigt vis.  Ett lokalt företag som sponsrar teaterverksamheten med 30 000 har i gengäld kunnat fakturera kommunen på en kvarts miljon.

Till och med den person som marknadsför Pär Johanssons privata engagemang har finansierats av Hudiksvalls skattebetalare, enligt granskningen.

Hittills har Glada Hudikteatern varit oberörbar, i Gävleborg, Sverige och kulturvärlden, eftersom den per definition representerat godhet och mänsklig värme. Hudiksvalls Tidning visar publicistiskt mod genom att ändå berätta. Kommentarsfälten bågnar: Får man kritisera en verksamhet som laddats med så mycket medmänsklighet?

Glada Hudikteatern är ett exempel på så kallad CSR-sponsring, som handlar med laddningen i välgörenhet och humanism. CSR, corporate social responsibility, innebär att företagen visar ett samhällsansvar genom att stödja sociala verksamheter. I gengäld kan de kamma hem stora vinster om kunderna lär sig förknippa en mobiltelefon eller en mataffär med de mänskliga värden som annars lätt går förlorade på en cynisk marknad.

I dag går ungefär åtta av tio sponsorkronor till idrott, medan resten delas lika mellan konst/kultur och CSR. Det är CSR-sponsringen som växer snabbast och inte sällan är det i blandformer där skattepengar också finns med.

Hudiksvalls Tidnings berättelse om stadens teater visar de inneboende svårigheterna:

Det är inte Ica eller Ericsson eller kronprinsessan som kommer att förlora om Sankte Pär Johanssons helgongloria halkar av.

Det är Hudiksvalls kommun, som i framtiden kanske inte alls förknippas med devisen ”Alla är lika mycket värda!” utan i stället med den svidande sagan om kejsaren och hans nya (varumärkta) kläder.