Konstnären Hans Tjörneryd, Limbus med alla och envar och en gång enfant terrible, inte minst på Stortorget i Gävle är tillbaka på ”brottsplatsen”, den forna hemstaden.

Jag träffade honom på torsdagen på en fiskrestaurang över en lunch – stekt strömming med rårörda lingon på en bädd av potatispuré – och skrattar ännu. Åh, han ljuger ännu så där skönt som i fornstora da’r. Halvan, fotografen som följde med mig, och jag låg dubbelvikta av skratt över strömmingen så att till och med purén blev rårörd.

Vad vi saknar Hans Limbus här i Gävle! Hänger mungiporna på mig, far de bums upp när jag möter Hans. Hans glädje är så smittande. Att sitta dyster i hans sällskap är en total omöjlighet.

Nu kanske han kommer att dyka upp oftare i Gävle. Han berättade för oss att han i födelsestaden Ö-vik där han bor nu skaffat sig lite skogsmark. Ja, en tämligen blygsam i historia kanske, kallad ”Lillskogen” där barn han lekt. I direkt anslutning till sommarstugan däruppe.

Där ska jag leka nu som vuxen, säger Hans. Man måste ha kul.

Så mycket lekt blir det däremot inte i framtiden i norra Brasilien där han under fem år haft sitt vinterviste i en liten gudsförgäten by – jo, jag har ju själv besökt den.

Förändringens vind har svept fram över det förr så lugna, nästan jungfruliga samhället. I stället för en ensam, lite slö häst på bygatan ökar nu trafiken mot Pipa, med ideliga bussar och andra fordon.

Den charmiga färjan – den som framfördes av skickliga män med ett slags styråra med vars hjälp man stakade oss över floden – har ersatts av en bro,

Kriminaliteten ökar, känslan av avlägset svenskt fyrtiotal är försvunnen, klagar Hans. Krogar växer upp, en är placerad tätt intill Hans tomt – egentligen Hans egen, påpekar han. och den ”har öppet hela natten. Det går inte att sova”, påstår Hans. Till det krångel med myndigheter.

Så nu planerar Hans att sälja inom ett par år.

Han siktar i stället på Italien för sitt internationella projekt kring Giordano Bruno – om ni minns? Den där historien om sökandet av askan efter Giordano Bruno som kastades i Tibern efter att Bruno bränts på bål.

Ett projekt som ska avslutas den 17 februari 2034, då Hans borde vara 90 år. Staden Nola i närheten av Vesuvius är inblandad. Liksom en borgmästare i staden som lär vara riktigt tagen – man blir det av Hans projekt. Just detta avstår jag dock att ytterligare yttra mig om. Jag har ju trots allt 24 år på mig för att luska ut vad det mer exakt handlar om.

Nå, sen, för att återgå till Hans Limbus besök i stan for vi i väg till Avans gamla soptipp, numera golfbana... och museum! Ja, inte Halvan, han har semester och drog i väg i sin lilla racer; ska väl ut och segla sen och lämna nya sjörapporter.

Hans kollade på sitt museum ALMA, han har ju faktiskt ett eget därute. Versalerna är uttydda Avan Limbus Art Museum, planerat redan år 1982. Där fann Hans vårt kulturarv, helt enkelt våra sopor, lagda i årsringar så att en topp bildats. Redan då ställde han ut denna härlighet.

Själva museet – tänk att ha ett eget museum! – invigdes den 21 augusti 2001 (om jag nu räknat rätt kring alla årtal, Hans är fixerad vid de här siffrorna. Det är fråga om något slags siffermystik, tror jag).

Själva museet ligger alltså under jord vid golfbanans hål fyra med nergrävda ting – fråga mig inte vad men de är alla magiska! – samt lite saker som sticker upp och ut. Bland annat en vägvisare för ufon som vill landa. När Hans var här ute och rekognoscerade för museet träffade han en man som sa att detta var en landningsbana för just ufon.

Förnämligt och praktiskt. Rätt som det är kanske ett Ufo dyker upp. Man kan aldrig veta!

Där tronar också den magiska, röda sjuan som jag minns visades första gången i början på 80-talet på galleriet Galleriet på Brynäs (där Systemet låg tidigare).

Och här finns annat. Bland annat ett gäng färglada spacesticks med hyllning till gamle Bruno.

Och lite andra ting har också tillkommit. Gud vet vilka som satt dit dessa tecken. Inte Hans. Men kanske någon som landat med ett Ufo?

Just denna 21 augusti, invigningsdatumet, har inte Hans någon visning av ALAM.

Men han kan leverera en nyhet. Nu ska museet utvidgas med ett galleri. Ett galleri under vattnet!

Det ska heta ALAM UNDERWATER GALLERY och dess första avdelning ska stå klar 2012. Den ska ägnas hyllnigen av Bruno.

Nuvarande ALAM har en intendent.

Men det där galleriet under vattnet behöver en ”Limbusent”. jag funderar allvarligt på att söka denna hedersamma tjänst.

Då 2012, befinner jag mig i pension. Så ärofull den sysslan skulle vara på ålderns höst!