Så mycket jag genom åren skrivit om detta spektakel. Förr så hänförande stort, med grandiosa tillfällen till fynd. På senare år mest ett uppblåst jippo. Utan samordning från branschens sida.

Och ännu förfärad, närmast i chock, efter Weste Westesons rapport på måndagens kultursidor om en bokhandel i kris, hoppar jag bokrean.

Krisen yttrar sig bland annat i att man i en bokhandel i Gävle inte ens hade koll på de lokala författare som även är uppmärksammade på riksplanet.

Obegripligt. Om inte annat så av kommersiella skäl. En författare som Anna Jörgensdotter med ”Bergets döttrar” måste ju gå att sälja här!

Men ska ni prompt köpa något på rean – välj P O Enquists självbiografi och Orhan Pamuks roman ”Snö”, passande titel just nu. Gå sen hem och läs. Långsamt.

Camilla Dal här intill gillar nätbokhandeln. Säkert praktisk och bra, men mig passar den inte.

Köper jag en bok är det bråttom och då vill jag ha den direkt. Inte skicka efter. Och så vill jag känna på den, bläddra i den. För mig är en bok en bok en bok. Fysisk. Med blad. Aldrig en elektronisk läsplatta i mitt hem!

Nu ska kulturen ”regionaliseras”. Ner men den i en portfölj. Fast nu ska det visst vara en koffert.

Det där gör mig mörkrädd. Klarar lokala handhavare av kulturen, klarar politiker och tjänstemän det?

Kommer ni ihåg hur det blev när gymnasierna kommunaliserades?

Kunskapen åkte ut när de sakkunniga inte längre hade koll.

Nu åker väl kulturen samma väg.

Var på en debatt om Strömvallen på Handelsklubben i Gävle härförleden. Det där är en illuster herrklubb där man inte är rädd för tillväxt, utan hyllar den. Vet att det är den som håller samhället i gång.

Dom allra flesta där är för satsningar som gör Strömvallen till en arena. Enligt plan A alltså. FastPartners förslag. Med läktare runt om. Med hotell och hopkoppling med inomhushall och med kulturen via konserthuset.

Jag var där och debatterade med Per Johansson, kommunalrådet. Faktiskt en ganska skön kille. Inte alltför besvärande politisk. Kanske lite för taktisk för min smak. Men helt OK.

Han får mer än godkänt av mig för han var för plan A. Alltså näringslivet förslag om en stor arena. I stort alltså, detaljer måste man förhandla om. Pelarläktaren ville han se riven!

Och han verkade gilla tillväxt. Inte ett dugg rädd för den.

Men är det inte fantastiskt att här satt en av de ledande politikerna och gillade det bästa förslaget.

Utan att man riktigt har fattat det!

Han kanske har gjort det klart ”inåt”. Men att vi inte hört det klart och tydligt i varje hans inlägg under resans gång på över två år nu.

Han borde ha varit lite som Cato i den romerska senaten. Han som slutade varje inlägg där med att han ansåg att Karthago borde förstöras.

Så här borde Johansson ha sagt: För övrigt anser jag att Strömvallen ska byggas ut enligt plan A.

Jag råkar dessutom veta att vår landshövding hade velat samma sak. Tänk om två sådana höjdare – varav en är chef för länsstyrelsen! – engagerat sig mer!

Visst får man drömma? Jag brukar göra det när jag tänker på att Folkteatern borde inleda ett samarbete med Lill-Babs uppe i Järvsö. Teatern kunde bli som en tuff brud i lyxförpackning.

Och nu hör jag rykten att något sådant kanske är på gång. Att önskan finns från Folkteatern sida.

Hur vet jag inte. Själv har jag föreslagit en musikal över Lill-Babs liv.

Men vilken lyxförpackning som helst med Lill-Babs är jag med på.

Sverige utslaget ur OS-hockeyn. Alltmedan kretinerna i kvällstidningarnas sportbilagor spått i kaffe­sump, spelat tärning, skådat i stjärnorna och trott på guld.

Lägg ner!

Folk skäller på snön och vintern till höger och vänster. En del tror at det är regeringens fel, andra att det är fackets. Kommunisten Lars Ohly ansåg att det var ”nyliberalismens” fel. Ack ja!

Alltid ska man i denna obegripliga värld försöka hitta syndabockar.

Som om det fanns en gudomlig rättvisa som med oväld skulle skipas. Fastän ingen längre tror på Gud.

Svenskarna verkar tro att livet är något slags rationell inrättning.

Ack nej. Jag vet hur det är. Tillvaron är ett kaos.

Livet ett provisorium. Glöm det inte.