Satt och såg på Charlotte Kalla och hennes guldlopp på TV i måndags.

Trodde inte att hon hade en chans.

Det beror inte bara på att jag alltid tror så när upphaussade idrottsstjärnor ska upp till bevis.

– Sluta nu, säger jag tyst inombords – nåja, jag skriker nog ganska högt också framför TV:n – när kommentatorerna börjar tala om guld, eller om medaljer i valfri valör.

Det slutade ju snöpligt i militärövningarna (det så kallade skidskyttet) i söndags. Så snöpligt att Mats Olsson i ett obevakat ögonblick i sin krönika i Expressen lovade att aldrig mer ryckas med så som han gjort i förhandstipsen.

Är det någon som tror att han håller vad han lovat? Nu när Kalla verkligen tagit guld?

Nya medaljer kommer att skrivas ut i parti och minut på sportsidorna.

Men det var inte bara det att jag lärt mig vara skeptisk när kommentatorerna förhandstippar. Då blir det ju så mycket roligare när någon svensk ändå segrar.

Nä, det som fick mig att på allvar bli bekymrad var att vi knappt fick se loppet i TV. Jag fattade liksom aldrig riktigt hur hon låg till. Och vågade inte lita på ”expertisens” tips. Visste ju vad de gick för.

Ville se själv.

Jo, upploppet fick vi, tack och lov, se. Och det var ju olidligt spännande. Skulle hon klara den där sista högerkurvan på sina darriga ben?

En hel nation höll andan medan den såg hur Kallas ben höll. Vilket inte var annat än en bragd. (Dock inte så mycket av nationen som av Charlotte Kallas.) Men innan dess hade ju loppet mest bestått av rapporter från Jacob Hård, en gammal bekant, och långloppsåkaren Anders Blomquist.

Det var rapporter från olika kontroller ute skogen, varvningar. Berättelser om detta. Påminde om gammal berättarteater av antika tragöder: En löddrig kunskapare kommer in och berättar om något mäktigt slag med stora förluster, men där krigslyckan vänt.

Informationer i andra hand.

Jag förstår den krönikör i Aftonbladet som undrade om detta var television år 2010. Själv vill jag minnas hur det var på Wassbergs tid. Då och då, ganska ofta, dök han upp i bild. Alltid en smula före (eller var det efter?) Mieto. Eller Sixten Hackihälinen en finne.

TV-tekniken verkar ha gått i stå. När jag inte såg själv vågade jag inte lita på rapporterna.

Charlotte Kallas stora bragd var väl att hon, mot all förmodan, motsvarade experternas förväntningar.

Synd bara för oss tittare att TV i stort missade den bragden.