Ni vet hur det är. Man är ute på resa och hamnar i en stad man inte varit i förr. En stad av Gävles storlek kanske.

Det kan vara Jönköping eller Eskilstuna, Borås eller Halmstad.

Vad vackert det är här, tänker man.

Eller i alla fall mysigt. Fint läge vid vattnet. Spännande arkitektur. Kul restauranger. Trevligt folk.

Här skulle man bo!

Och man slår sig i slang med några infödingar.

Delger dem sin nyfunna erfarenheter om deras stad.

Vaddå, säger dom förvånat. Här finns väl inget att göra!?

Här som är så trist!

Samma gamla hus att glo på, samma människor som man träffar varje dag!

Och vänder man sig till dom unga är dom ännu mer förvånade.

Här är ju dötrist. Inget att göra. Ingen lokal!

Det här är inte så konstigt. Vi blir hemmablinda. Vi känner ledan, hur den äter oss. Vi vill se något nytt.

Därför blir vi så begeistrade när vi besöker en ny stad.

Och när man är ung är ju allt åt helvete.

Det hör till.

Det är därför man inte ska bli kvar i sin hemstad. Man kommer alltid att vara orättvis mot den.

Jag skriver det här för att jag skummat en roman av Doris Dahlin som utspelar sig i Gävle. I går blev den recenserad i Radions Kulturnytt.

Den handlar om mobbning, om förgrämda kvinnor med djävliga erfarenheter från en djävlig uppväxt i Gävle. Problemfamiljer.

Om Doris Dahlin är uppväxt i Gävle vet jag inte. Men när hennes förra bok, ”Skammens boning” kom sas det att den handlade om författarens uppväxt – i Härnösand!

Där växte jag också upp en gång (långt tidigare än författaren). Så det kanske är Härnösand den nya boken handlar om. Förklädd till Gävle.

Att Härnösand var en kass stad att växa upp i kan jag intyga. Eftersom jag var ung då ska det vara så (se ovan!).

Men det är alltså inte stan det är fel på. Det är uppväxten. Ledan vid att allt är sig så likt, dag från dag. Eller de förhållanden man växte upp i.

”Vi vet nog vem du är” handrar om mobbning, djävligheter. Sånt kan finnas precis överallt.

Ändå slutade radions recensent med att ungefär säga: En sak är säker, jag ska aldrig åka till Gävle!

Men tänk om det var Härnösand. Eller Eskilstuna, Halmstad, Borås, Jönköping.

Massor av nya utställningar till helgen med tänt mörker och Å-draget och 70-talsfester och allt var det är. Så mycket att jag är tvungen att förhandsrecensera två utställningar här intill. För att få plats.

Men suck, det är inte sista gången det krockar!