Vad ville den mig?

Kanske var det på Konstskolans slututställning, kanske på Tallbo när han blivit utsedd till skolans stipendiat förra året. Möjligen visades skulpturen på båda ställena.

Jag tyckte att man valt fel verk, för enkelt, för privat, kanske var det ändå ett självporträtt.

Men de teckningar som fanns på Tallbo berättade om ett annat sätt och uttryck.

Lite senare skickade konstskolans rektor Jens Salander bilder på det offentliga verk av Dillner som under ett år utsetts att pryda matsalen på Bollnäs folkhögskola.

Jag fick ta tillbaka allt.

För ”Beda blåser bubblor” är ett fantastiskt verk. Hon tar all uppmärksamhet, som i mer outgrundlig än ”söt”.

Nu står Beda nummer två på Skutskärs bibliotek och hon är sig så lik som bara en liten flicka kan vara och ändå är hon 1,50 hög. Topp.

Förlagan är Tim Dillners lillasyster Beda och här finns en egen enkelhet, realism om ni vill, utan att skära emot eller förlora sig i den vitglaserade ytan.

Här är barndomens bubblor redan berättade – men störs lätt av dubbelheten. Det som skulle kunna vara både egen tro och skört som bubbleskinn. Något mittemellan, som de såpbubblor av glas som konstnären låtit hänga i rummet, knappt nåbara. De växer sig vidare.

Rätt igenom Dillners karakteristiska teckningar, där vi möter lika delar edgeiga, tjocka konturer och tunna, snabba uttryck.

På gulnat papper lutar han sig mot de många Barnen, stundtals ungdomar, som planterar, mäter och vattnar, roddar med och doftar på sina plantor – plantor alldeles lika dem själva.

En annan vägg på biblioteket äger några nakna, vuxna ryggar. Studier lika känsliga som plantornas.

Tim Dillner är född och uppvuxen i Skutskär, här gick han på Rotskär, här ställde han 2003 på biblioteket ut små cernitfigurer (!) och här fick han Ungdomens Kulturpris 2005. Nu har han just gått ut Konstskolan i Gävle. 2011 medverkade han på länskonst i Sandviken.

Älvkarleby kommun borde förstå hur viktigt det är att fortsätta stötta en ung konstnär av hans sort, genom att låta Beda bli offentligt verk i Skutskär (vi har inte alltför många) och sen låta henne stå kvar på biblioteket.

”Jag heter Tim Dillner och jag försöker arbeta som konstnär” skriver han om sig själv i sin presentation.

Svårare än så behöver man inte se på konsten.

Däri ligger innerligheten.

Och flickan med bubblorna nära lyfter.