Du är en av de första, mest respekterade och bästa graffitimålarna i Gävle. Hur började det?

– 1988, när jag gick i femman, gjordes en målning på Sörbyskolan där jag gick. ”Bad Boys” stod det. Hade sett lite graffiti innan men det var då intresset väcktes. Jag minns att jag och två kompisar gick ut varje rast och bara stod och glodde på den.

I början kopierade jag bara den målningen om och om igen, jag kan fortfarande göra den ganska bra. Sen började jag göra egna skisser och året efter var det vår tur att måla på skolan. Jag och en kompis gick dit på helgen och gjorde tre målningar på en gång (”SHARK”, ”EPA” och ”GUT”).

Min Mamma visste vad vi skulle ut och göra men trodde vi skulle ”måla nån grå tunnel”. Det var sista gången hon var så positivt inställd, för på måndagen torskade vi. Vi hade nämligen börjat skissa upp en målning i pingisrummet och man kände igen vår stil.

Som straff fick vi ta bort dem, min kompis farsa fixade fram en högtryckstvätt och så fick våra familjer göra en dag av det. Jag var ganska avskräckt ett tag men det tog bara ett halvår innan jag målade igen, med samma kompis...

Du gick konstskolan, men släppte aldrig graffitin. Varför?

– Jag vet inte. Det var en stark drift. Är det i viss mån fortfarande, jag kommer nog aldrig säga att jag har slutat även om det kan gå ett helt år mellan tillfällena. Sen var jag så van med pennor och sprayburkar så det kändes naturligt att fortsätta med dem.

Målar du fortfarande ute?

– Få se... Sist jag målade olagligt var nog 4-5 år sen. Sist jag målade överhuvudtaget var för ett år sen, på den lagliga väggen vid Länsmuseet. Det var väl förra året den stod där sist? Jag har haft ett sug på sistone så det blir nog en målning innan sommaren är slut.

Hur ser du på nolltoleransen i dag? Eller: Vilket är ditt förhållande till det ”illegala” målandet?

– Jag har märkt att måla legalt inte intresserar mig så mycket längre, jag får utlopp för mitt bildintresse i mitt jobb. Det illegala målandet är fortfarande intressant även om jag i stort sett aldrig gör det längre. För där finns det så många ytterligare aspekter. Det är ett äventyr. Jag kan inte riktigt alltid rättfärdiga det, för det är ju skadegörelse, men det är ett brott jag kan leva med att ha på mitt samvete.

Om du jämför spraymålandet och schablongörandet, vad är roligast?

– Det var länge sen jag gjorde en schablon och det är ju mer pyssel. Jag tyckte att det ganska snabbt blev överexponerat med schablon-street art och man är väl lite hipster för jag tappade intresset för det då. Det är kul... men jag tycker det är roligast att graffa i alla fall.

Var kommer ditt bildintresse ifrån?

– Det vet jag inte. Jag tyckte om att teckna innan graffitin men det var ju i och med den som jag blev riktigt intresserad av bildskapande. Min pappa har målat och tecknat en hel del också så det går lite i familjen.

Och taggen?

– Taggen Pheiz kommer från en engelsk DJ som hette Faze 1. Jag såg det i en hiphoptidning och snodde det. Det var först Faze, sen Feis, sen Pheiz. Sedan har jag pendlat lite mellan de stavningarna.

Du gjorde ”Ten years of breaking the law” 2000 och den fick sitta ända till 2010! Ganska ovanligt, eller hur?! Vad tror du det beror på?

– Den satt ett tag, ja. Jag vet inte varför men den satt ju rätt estetiskt till och man såg vad det föreställde – folk brukar gilla sånt. Jag har andra exempel på motiv som fått sitta kvar när det är någon snyggt utförd figur. Texter brukar däremot tas bort mer nitiskt.

Är du nöjd med den?

– Om jag är nöjd med den? Den var vad den var. Det är inget som jag betraktar riktigt som ett verk – mer som lite formgivning eller reklam för mig själv. Men den var ju välgjord och blev som jag ville så det antar jag att jag är, nöjd. Kul att folk tycks ha tagit den till sig.

Har du några förebilder?

– Inte direkt, det finns många duktiga. Det är nog mer enskilda verk som påverkat mig än någon viss konstnär.

Hur ser du på graffitins utveckling och framtid? Anser du att den har en plats i salongerna, d.v.s. i utställningsrummen? Eller kan den bli ihjälkramad där?

– Jag anser inte att riktig graffiti hör hemma i salongerna. Det handlar ju liksom mer om att skriva sitt namn så fräscht som möjligt, det finns inte så mycket djupare bakom traditionell graffiti. Men sen är det väl inte förbjudet och hänga upp saker enbart för att de är dekorativa i och för sig, men graffiti gör sig inte så bra på gallerier. Däremot är det coolt när folk tar med sig formspråket och/eller verktygen från graffiti till konstvärlden, som ROLFCARLWERNER till exempel. Det är så man behöver göra för att få det att funka i gallerier tycker jag; en vidareutveckling av graffitin, liksom.

Texten:

”Texten är budskapet; ’Nu har det gått tio år och jag är fortfarande här’. Det kändes mycket med tio år...nu är det 22...så jag ville skryta lite med det.”

Motivet:

”Jag ville prova att göra en schablon. Motivet är bilden på mig från mitt leg... haha. Sen var det så att jag ville uppmärksamma att jag hade taggat Pheiz i tio år.”

Platsen:

”Jag bodde 20 meter nerför gatan, vid Dalapalatset, på den tiden och jag har för mig att jag kom hem efter en fest och såg platsen där den hamnade. Jag hade tänkt sätta den någon annanstans men nu såg jag det där stället och tyckte det var perfekt. Jag gick hem och tog schablonen och närmsta mörka sprayfärg jag hittade och gick ut och gjorde den där och på en dörr i närheten, men dörren var räfflad så där blev den mest ett blått moln så jag tror inte någon uppmärksammat den. ”

Saneringen:

”Den på dörren (se ovan) sanerades långt tidigare än den på Dalapalatset. Den gjordes någon gång i april/maj -2000. Jag vet inte riktigt när, men jag tror att den var kvar när det blev 20-årsjubileum (2010), jag hade nämligen planer på att bygga på den då men det rann ut i sanden – det kanske blir en ny till 25-årsjubileet.”

Perspektivet :

”Det är som sagt ett självporträtt. Jag ville nog mest göra den som en poster för tioårsjubileet.”

”Det var lite inne att göra schabloner och jag tyckte det var snyggt. Jag hade gjort några såna på skolan och nu ville jag göra en på gatan.”

Konstnären:

Graffitikonstnären Pheiz föddes i Gävle för 35 år sedan, men bor nu i Stockholm. Han är en av de första graffitimålarna i stan och senare utbildad på Konstskolan. I dag är han grafisk formgivare och illustratör på en tidning.