Det blir en giftgrön vår
Relaterat
Artikelbilder
Pär Kock. Självporträtt.Fotograf: Lasse Halvarsson
Fakta
Drottninggatan 29:
Pär Kock,
målningar
5-6 & 12-13.5
På vernissagekortet ser det ut som värsta undervattensfotot.
Vad har han gjort nu?!
Den giftgröna gör mig vårblind, som att utforska utan att veta.
Jag förväntar mig en serie med nedsänkta grodmän, tyst hav och komprimerad luft.
Eller ett måleriskt vibrerande hommage à Hockneys turkosa poolbottnar.
Men det är en enda målning. Det nedsänkta blir till eterisk färg i mötet i konstnärens ateljé där han nu ställer ut sig själv för tredje gången.
Men vad ÄR det med det fotografiska? tänker jag som har svårt att släppa.
Det är den kadmiumgula som gör det, den gula som inte slirar, den gula som är så gul att den blir grön. Inte riktigt, men nästan. Det tunna blå, ett enda streck som kan blandas optiskt och vips står man där med grönt.
Helvetesgrönt.
Man kan inte sudda bort den, tunna ut den, måla över den.
Själv väljer han titeln ”Tre punkter”. Förstås. Den är i fint sällskap av fler experimentella i ateljén den här gången, en naturalistiskt målad häst med fotboll kallad ”Zlatan”.
Intill läser jag ”Fadern i dig. Störning”, konstnären säger att det är en förkortning, att det ska utläsas ”Fadern i digital störning”. Jag undrar jag.
Men inte en helvetesgrön. Den öppnar sig som tre navlar, de tre ”hålen” i den gröna monoliten, stenstoden ur vattnet.
Vagt uppbrutna navelhål? Fiskmunnar upplysta underifrån?
Eller kulhål, de går definitivt inåt, försvinner söndertrasat upplösta.
En helvetesgrön monolit med tre kulhål.
I mättat giftgrönt. Går det? Tydligen.
