Himmelska skärvor & flickkvinnor
Relaterat
Artikelbilder
Krossen av porslin, sten, glas och den dekorativa sammansättningen av tusen och en skärva. Det kan till och med räcka så. Men sällan har jag sett mosaik som denna!
Perpåls och Sundells verk har arbetats fram med medveten förlaga och absolut konsekvent komposition. Tillsammans skapar de djup som närmar sig vilket måleri som helst.
Här och där viker de av i en dekorativ antydan, men det är motiven, ämnena, de verkliga bilderna som intresserar dem – därmed också oss.
Himmelska skärvor är det.
Från dessa är det rätt långt till Elin Folkessons väna, bortvända flickkvinnor på Boken. De sitter där nån satt dem och deras prickiga klänningar är stärkta och deras remförsedda skor skaver. Men de sitter kvar.
Är det här verkligen kvinnors verklighet? Ens på 50-talet – tidsmarkörerna är tydliga. Det är inte min, inte min mammas, inte min farmors verklighet. Vems?!
De tre återvinningscollagen har nåt.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 24 jan 2012 11:00 apartofmyart (Ej registrerad)
Jag håller med föregående talare. Konst uppfattas olika av alla, men varför man väljer att tolka det som en konservativ kvinnosyn från femtiotalet har jag svårt att förstå. Bara för att det verkar fint som konstkritiker att göra så?
Skrivet 23 jan 2012 12:01 Elisabeth Lyngbo Sundell (Ej registrerad)
Det är ju det som är det fina att det måste inte vara någons verklighet. Det bara ÄR!
Önskar att jag kunnat se Elin Folkessons utställning live.
//elisabeth lyngbo sundell