Man möter hennes lugna varma blick så fort man stiger in i salen. Det är tydligt att hon har något viktigt att förmedla till betraktaren. Blicken är inte påträngande eller uppfordrande utan just lugn, när den obevekligt drar betraktaren till sig. Färgerna är inte iögonenfallande – snarare tvärtom – och storleken på tavlan är inte av det mest imponerande slaget.

Vem är hon? Nikolaj Jarosjenko målar tavlan ”En kvinnlig student” år 1880, men ger henne inget namn. Hon får stå som modell för en hel epok i den ryska historien.

Ryssland fick vänta ända till år 1755, innan det första universitetet skapades i Moskva av Michail Lomonosov. Det var influenser från Peter den stores och Katarina den storas intressen och hemhörighet i den västeuropeiska kulturen som skapade ett nytt klimat. Katarina II verkade aktivt för att bilda och utbilda det ryska folket. Hon införde det första internatet för flickor, Smolnyjinsitutet, på 1780-talet. Det var naturligtvis avsett för adelsklassens flickor, men det var en mycket viktig början.

Antalet högskolor och universitet ökade långsamt under 1800-talet. Efter livegenskapens avskaffande år 1861 började så sakteliga möjligheter skapas även för bondebefolkningens unga att gå i skolan och småningom få studera vid universitet.

Nu började studentoppositionen – som tidigare bestått främst av adlig ungdom – radikaliseras allteftersom nya grupper studerande från hantverkar- och arbetargrupper fick tillträde till de mer eller mind­re självständiga lärosätena.

På studenternas nya program stod att de skulle gå ut till bondebefolkningen för att förmedla och lära ut sina nyförvärvade kunskaper till folket och på så sätt ”betala tillbaka” för all den uppoffring bönderna måst göra för att de unga skulle få chansen att studera. Gruppen kallades ”narodniker”, folkets vänner.

Med tiden radikaliserades gruppen än mer och fick beteckningen ”nihilister”, de som inte böjer sig för några auktoriteter. Många umgicks även med terroristiska idéer. Andelen kvinnliga studenter i dessa grupper var hög, och de deltog aktivt i bland annat mordet på kejsar Alexander II år 1881.

På utställningen finns flera tavlor, som skildrar kvinnans situation, på några visas hon som undanskymd moder, hustru och på andra som dotter som ska giftas bort med lämplig friare. De första skolflickorna är avtecknade. Radikala och agiterande kvinnor med blossande kinder avbildas även.

Låt oss nu återvända till porträttet på vår unga studentska. Hennes klänning signalerar en med­veten, progressiv stil fjärran från det etablerade samhällets kvinno­ideal. Hon är en emanciperad kvinna, som deltar i den politiska och samhällskritiska utvecklingen. Här finns inget som understryker hennes kvinnlighet.

Konstnären har ändå lyckats fånga hennes mjuka väsen och lugna värdighet.

Är det leendet och de vilande händerna i knäet som utstrålar detta?

Margareta Attius Sohlman