Peter Johansson:

Under – ett fortgående betongskulpturkonstprojekt i en gruva

Nä, jag har aldrig stigit ner i Gruvan förr, det är bara att skamligt tillstå trots alla somrar som tillbringats i Dalarna och trots att halva släkten bor runtomkring.

Jag tror det kan vara fruktan, eller respekten, Berget liksom, det ligger där och frustar och pustar – och så riskerar man ju att träffa på Fet-Mats... Ni vet han som försvann där nere och vars kropp hittades 40 år senare eller hur det nu var.

Men vad gör man när en av Sveriges intressantaste konstnärer (en idol!) väljer att visa sig 55 meter ner i Underjorden?

Sälensonen Peter Johansson som så ofta lever av sin hatkärlek till hembygden, ”protektionismen och dess hårda kulturmån”, och som skivat Dalahästar och plastat in dem som värsta köttbitarna, som klätt sig i världens mest utstyrda osannolikhetsuniform eller målat hela sig faluröd med kurbits och kallat verket ”dalahäst som Peter”, den samme som satte de fulla skinnskallarna på en flotte och sköt ut den – som jag älskar hans verk!

Jag avslöjar mitt gruvtvivel och ”Froidianskt!” skriver han på mailen när vi har kontakt om tid och rum innan vi träffas och bergväsendet inte ser så hotfullt ut ovanjords. Där nere droppar det på våra plastade hattar, men de televerksgula caperna sveper med oss allt längre in och de nytända ljusen på gruvgången leder fram till gruvorten, själva platsen, för Under(verket).

Långt innan detta, närmare bestämt för 20 år sen, placerade Peter Johansson, med före detta gruvmuseichefen Tommy Forss goda minne, här nere 20 sarkofagliknande – ”Jag tänker på en Sälenlimpa!” – föremål på rad i ett av gruvans glömda rum.

I betong förstås, det eviga materialet, i vilket han göt in både falukorv, järnpulver och Jansons berömda tegelsten ”Konsten” – ”Som jag hatade den boken!” – ett ämne för varje betonglimpa. Bara för att se hur det tog sig – eller inte. Det visade sig att den med kaffe började lukta illa efter några år, medan den med frö och groddar slog rot!

De är så brutalt vackra! Som mum- misar på rad avslöjar de näppeligen sitt innehåll, tiger tätt och låter oss möta, stöta och störa lite deras tusenåriga sömn. På limp- ryggarna finns de upphöjt ner- slitna och lika gjutna kurbitsarna, så fint tecknade! Peters Johanssons pappa var kyrkomålare – ”Han målade mest sporstugor, men satte alltid dit en liten kurbits som minne” – så han följde bara en av hans ritningar, nu till söndervittrad ornamentik, stor, svensk ornamentik!

Berättelsen om ursprunget, trusten, slitet, falufabrikörerna slingrar sig över limpor och genom berg.

Sen avslöjar han att Under faktiskt härstammar från tiden som nyantagen till Konsthögskolan :

– Så egentligen var det mitt första verk. Så tråkig var jag! säger han.

Men det är ju samma frågor han brottats med sen dess. Och det är självklart, när man möter Peter Johansson går det inte att komma runt Joseph Beuys – kanske inte heller Gävlekonstnären Hans Tjörneryd som ju har lång erfarenhet av att gräva ner konstverk här och där – vax eller betong, harar eller skinnskallar, rotandet i arvet, hembygdens tyranni och trauman – aldrig upphör det. Under som över jord.

Till detta, eller snarare om detta, har gjorts den allra vackraste av böcker, långt ifrån alla tradigt pedagogiska utställningskataloger, med unik (jo!) handmålad pärm. Texterna (av bland andra Ulrika Knutson) är mer än förklarande och tillsammans med bilderna understryker de projektets odödlighet.

Peter Johansson har satt sitt märke i Falun för evigt. ”Burn, Baby, Burn!” skriver han i min bok när jag ber om nåt på engelska.

Och jag läser vidare: ”Nu över tjugo år senare välkomnar Faluns högborgerliga kulturelit mig till stor satsning på presentation av konstverket i gruvan. En sorts varm välkomnande kram som samtidigt kväver mig sakta. Jag är slutligen infångad i dalakulturens stora famn. Nu är det skarpt läge...” (Ur förordet i boken)

Och här kommer ännu mer kramande: 2014 är äntligen en stor retrospektiv vandringsutställning planerad med Peter Johansson. Borås konsthall tog initiativet.

Det är bara att skriva upp sig på listan, Konstcentrum!

Fotnot: Kulturföreningen Konstnatten inbjuder i dag, till ”Konstnatten 2011”, kl 18-24, som inviger Falu Konstvecka. Särskilt inbjudna i år är 18 konstnärer från Gävleborg, bland andra Pär Kock, Gunilla Rådström, Pamela Thörn Skoglund, Helene Öfwerström. Läs mer på www.falukonstvecka.se.