Jonas & Weronika, nu börjar allvaret...
Det började på Konstskolan i Gävle, vänskapen och konstintresset fortsatte med Galleri Lars Palm, som de på bästa sätt ”curerat” i ett par år. Men till hösten blir det annat allvar för vännerna Jonas Westlund och Weronika Bela, båda fortsätter de nu sina konstnärliga banor ett snäpp upp, på Konsthögskolan i Umeå (Jonas) och på Konstfack (Weronika):
Namn: Jonas Westlund
Ålder: 28
Favoritkonstnär: Det varierar verkligen, just nu är det Pilvi Takala
Favoritförfattare: Philip K. Dick
Favoritmusik: Yo La Tengo, Lambchop och Neil Young
Favoritdans: ”The Rubber Leg Dance” och ”One Shoe Boogaloo”
Gjort: Spenderat gräsligt mycket tid på Konstskolan i Gävle de senaste två åren
Gör nu: Är på Way Out West
Ska göra i höst: Kandidatprogrammet Fri konst, Konsthögskolan i Umeå
Hej Jonas! En högre konstnärlig utbildning, HUR känns det?
– Det känns fortfarande lite overkligt, men samtidigt otroligt spännande, intressant och roligt!
Hur glad är du (över att ha blivit antagen)?
– När man är ensam kan man knyta näven och väsa ”yes!” lite för sig själv. Det tar dock aldrig slut, jag blickar ofrånkomligt framåt och nya målsnören formas i mitt huvud, kortsiktiga som långsiktiga.
Hur svårt var det att komma in, egentligen...?
– Det kändes till en början som en omöjlig uppgift att komma in. Jag vill inte slänga ur mig obekräftade siffror, men det är verkligen MÅNGA som söker. Antalet platser kan variera något, men i Umeå är det 17 studenter som börjar i höst. Sen gäller det att behålla lugnet och inte ”tilta” under antagningsintervjun, man blir lite nervös när skaparen av ”Priapos Trädgård” är med och ställer svåra frågor.
Vad sökte du med/på (verk)?
– En hel del blyertsteckningar, kollage, samt kombinationer av de båda teknikerna. Sådant jag jobbat med under det andra året i Gävle. Till intervjun skulle man även ta med sig ett nytt verk, jag gick på magkänslan och tog med ett ”wildcard” i form av ett videoverk där jag undersöker det våldets estetik med hjälp av dokumentärt befintligt material.
Vilken var din första konstnärliga idé du fick när du fick veta att du blivit antagen?
– Jag har ingen aning faktiskt, idéer kommer på löpande band, 95 procent av dem läggs på hög. Någon gång i maj började däremot en mer solid idé om vad jag ska hålla på med formas. Planen är att fortsätta arbeta med video, med utgångspunkt i några gamla super8-rullar med semesterfilm från 70-talet. Rullarna kommer från några avlägsna släktingar jag aldrig träffat. Det är något att sätta igång med, sen får vi se var det bär hän.
Vad vill du/hoppas du på med utbildningen?
– Framför allt vill jag förkovra mig i den teori som samtidskonsten idag är knuten till, där har jag mycket att lära (och läsa!) Jag ser även fram emot att utveckla mitt tekniska kunnande gällande video. Målet är så klart att skaffa mig en stabil konstnärlig grund att sedan stå på, så väl teknisk som teoretisk.
Hur mycket prestationsångest har du just nu?
– Tack Sanna, vad snällt att du påminde mig om det! Nej, ärligt talat så är den inte så extrem, jag har visserligen inte varit så där jätteproduktiv nu i sommar, men så länge hjärnan snurrar i kreativa banor är jag nöjd. Jag har som sagt klurat på vad jag vill hålla på med där uppe, sen får vi se om det blir så. Mycket möjligt att jag går runt som en guldfisk och bara gapar i någon termin, det är tydligen ganska vanligt.
Vad händer med Galleri Lars Palm nu?
– Förhoppningsvis kan någon ta över, vi har lite krokar ute, men inget är spikat. I värsta fall får LarsPalm ta lite semester, men då finns ju möjligheten för oss att åka hem och styra upp någon utställning!
Vad har Lars Palm betytt för din konstnärliga utveckling/val av konstutb?
– En DIY-inställning (Do-It-Yourself, reds. anm.) som heter duga! Galleriet har så klart gett mig en del praktiska och sociala erfarenheter men även gett bränsle till mitt generella konstintresse. Ett tag var jag faktiskt lite inställd på en curatorutbildning, men valde att söka till konsthögskolorna istället, vilket idag känns som ett intressantare och roligare val.
Vad hoppas du att vi ska prata om nästa gång vi ses?
– Konst!
Namn: Weronika Bela
Ålder: 22
Favoritkonstnär: Magdalena Dziurlikowska
Favoritförfattare: Michail Bulgakov
Favoritmusik: Sonic Youth, Simian Ghost
Favoritdans: Jonas ”spaghetti legs”
Gjort: Gått konstskolan i Gävle och drivit galleri LarsPalm
Gör nu: Gör mig hemmastadd på mina 18 kvadrat i Stockholm (se bild)
Ska göra i höst: Läsa kandidatprogrammet i Konst på Konstfack
Hej Weronika! En högre konstnärlig utbildning, HUR känns det?
– Overkligt. Jag var helt inställd på att söka flera år i rad innan jag skulle bli antagen.
Hur glad är du (över att ha blivit antagen)?
– Jag är så glad så jag blir apatisk.
Hur svårt var det att komma in, egentligen... ?
– Jag vet inte hur många det var som sökte i år, men tidigare år har det varit runt 500 på 12 platser tror jag.
Vad sökte du med/på (verk)?
– Jag sökte med foto, video, teckningar och en installation. Jag hade en ganska stark röd tråd genom hela portfolion och det tror jag var till stor hjälp.
Vilken var din första konstnärliga idé du fick när du fick veta att du blivit antagen?
– Jag har nog snarare strategin att ta tillfället i akt och lära mig så mycket nytt som möjligt, utforska nya tekniker. Jag vill till exempel lära mig att fota ordentligt.
Vad vill du/hoppas du på med utbildningen?
– Jag hoppas på en stimulerande miljö och inspirerande lärare och elever. Att få möjligheten (och privilegiet) att testa och förverkliga mina idéer.
Hur mycket prestationsångest har du just nu?
– Det pendlar mellan en sund prestationsångest, entusiasm och apati.
Vad händer med Galleri LarsPalm nu?
– Jag hoppas det lever vidare, och jag känner mig inte riktigt redo att släppa projektet helt. Förhoppningsvis kommer någon ta tag i galleriet, men jag skulle gärna åka till Sandviken när tillfälle ges och hitta på något igen.
Vad har Lars Palm betytt för din konstnärliga utveckling och val av utbildning?
– LarsPalm har varit en bra ursäkt att lära känna andra konstnärer och få en inblick i hur de jobbar, vilken i sin tur har gett mig insikt i hur jag själv arbetar.
Vad hoppas du att vi ska prata om nästa gång vi ses?
– Någon form av stor succé!
”Jag sökte på en hel del blyertsteckningar, kollage, samt kombinationer av de båda teknikerna...”
(Jonas)
” Jag sökte på foto, video, teckningar och en installation. Jag hade en ganska stark röd tråd genom hela portfolion...”
(Weronika)
























