Så sällsamt! Ur Mårten Andersson målningar och grafiska blad, så att säga ur ramarna, tar sig de hälsingska motiven nya vägar. Blir till möbler, ett fantasin skimrande glasbord, som från en mäktig bild som till vardags finns på Bollnäs sjukhus materialiserats till en vision av hopp och glädje. Bordet, på bilden bara i konturer, finns där nu fysiskt, som om en dröm i glas, blått och vitt, slagit in och blivit en skulptur som tar plats i vår verklighet.

Vi har sett det förr, liksom några stolar på utställning och Bollnäs bib­liotek för det var redan 1980 Mårten fick den här tanken att gestalta hela rummet. Hitta en helhetslösning där allt är med: Den egna konsten, länkad till allmogekulturen, lusten att smycka ut som kanske är det viktigaste kulturella arvet hälsningarna har. Med det har man sysslat generation efter generation tillbaka. Och Mårtens konstnärliga gärning är en effekt av det. Ja, han ä r denna hälsingska tradition.

Nu har visionen av vad jag ser som ett allkonstverk – Mårten kallar denna helhet han nu vill lämna efter sig för sitt ”testamente”; ett slags arv. Det är storslaget, ja grandiost – det mesta som den här mannen tar i blir ju det.

Nere i Stockholm, på Strandgalleriet på Strandvägen, tjusig ståndsmässig adress som sig bör, ett stycke från Carl Malmsten och Svenskt tenn har Mårten och hans medhjälpare i intimt format gestaltat den här visionen som Mårten också kallar en ”resa”. Möbler i ”Mårten Andersson design” ; men också bilder.

Nytryckta och en del av den nya, fullbordade visionen är tre screentryck: ”Jägaren” som vi med sin hund minns från den praktfulla målningen ”Jaktslottet” från 1958 (det var den som gick för över miljonen på Bukowskis i fjol), ”Brud­paret”, nästan en ikonblid bland motiven hos Mårten och ”Ryttaren” (där vi också ser den berömda metaren, även han ständigt återkommande).

Mårten talar lyriskt om samarbetet med serigrafen Ingvar Landberg i dennes ateljé i Aspudden. Färgerna som lyser milt, men som alltid med den där klangen Mårten är så noga med. Många moment som måste till och stämma och färg i mängd och så grant det blivit!

Stolarna vill berätta om hela dygnet i detta underbara rum som livet kan vara. Om Gryning och Morgon, Middag och Skymning, Afton och Natt då stolen är svart. Hälsingemönstren i stiliserad geometri. Häftigt!

Och jag undrar om det inte är något extra med borden. Utom det ståtliga ”Drömbordet”, det i glas, är nog min favorit det lilla kabinettsbordet. Så utsökt harmoniskt med sina ben i bonnbarock, sin släta, liksom mjuka lilla skiva. Målningarna under skivan i ljust blått och gult. Så vackert, så vackert! Som gjort att ställa en blomma på.

Eller Cafébordet med ett par stolar till. För att inte tala om det långa Konferensbordet att ställa i köket, alla med de där smäckra, svängda benen, lånade från allmogens Alfta.

Meningen är också, vad jag förstår att möblerna ska tillverkas och kanske också säljas uppe i Hälsingland i Mårtens hemtrakter.

Och som om det inte var nog med detta ingår i utställningen fem mäktiga målningar. Främst den drömska ”Den blå planeten”, så full av detaljer, så omsorgsfullt och distinkt komponerad, ja närmast fulländad, målad mellan 1970 och 1985. Samt ett par stora, fina verk från Bollnäs sjukhus.

En utställning som är Mårten Andersson hela, gränslösa värld.