Drygt 80-årige Bengt Härdelin har ett förflutet i Gävle; farfar och far bodde här och han själv var i början på femtiotalet lärare i teckning på läroverket. Han föddes i Bollnäs och bor nu i Stockholm.

Han gick på Mejan i mitten på femtiotalet och hade Stig Blomberg och Bror Hjorth som lärare. Han har ställt ut tidigare i våra trakter. På galleri Per-Ols i Valbo år 2000, på slottet fyra år senare och året därpå på galleri Elixir på sjukhuset.

Bent Härdelin är mångsidig och mångkunnig, den gedigna utbildningen med först Konstfack och sen Akademien, med läraryrket som mellanspel, gör att han ledigt kan växla mellan stilar och genrer.

På galleri Majoo just nu visar han mest akvareller. Intensiva, abstrakta även om där finns spår av närgånget naturstudium.

Kanske växlar han lite väl mycket – har han kanske lite för lätt för det? – för att betraktaren ska få kläm på vad det är för slags ”förändring” det handlar om. Till de sjutton akvarellerna har han fogat ett par oljor, ett par bronser – huvuden i klassisk stil – samt ett Ready made”, som han kallat ”Den nya tidens morgon”.

Det är ganska vitsigt faktiskt. För vad han hittat innanför hårdiskens skal i datorn är en uppgående sol. Det hade man minsann inte kunnat tro!

Bäst gillar jag akvarellerna, fyllda med färg. Så inte undra på att de på att de som har titlar på färg är de bästa. Den allra skönaste är ”Blå”, tätt följd av ”Gult”. En av oljorna, den röda, brinner med glöd.

Bengt Härdelin är så skicklig och säker att det är en ren fröjd att se hans vek. Men är inte ”förändring” en alldeles för vag titel för att ge något hum om vad som avses?

”Se här min konst!”! hade liksom känts bättre.