Torrnål – vad är nu det, vad innebär det? Lars Nyberg säger det bäst själv:

”Torrnål har jag arbetat med sen jag var 17 år. Det är en fascinerande och okontrollerbar direkthet att arbeta med torrnål. Att teckna i den blanka kopparplåten med en vass stålnål, höra nålen mot plåten och känna motståndet i kopparen”.

Lars Nyberg, försynt, sparsmakad grafiker, är de små gesternas man; arbetar i det lilla formatet, under hans händer växer rena miniatyrer fram. Sirliga, darrande blad, tunna, tunna stjälkar.

Lika mycket berättelser som bilder.

Det finns en innerlighet i denna linjens berättelse. En omsorg om det lilla, och oansenliga, det där som till och med Gud tycks ha glömt.

Han tecknar inte av några särskilda växter, är ingen blomsterexpert. Lite överallt kan han hitta motiven, sånt som flutit iland vid Gotlands stränder, en vy, eller detaljer från Dublins gamla hamnområde. Allt är värt att samla på för att senare användas.

Det är det slitna, begagnade, han söker upp, det lite anonyma, obefolkade och glömda.

Och ytterst noggrant återför han det i den blanka kopparn med den vassa nålen. Säker på hand i sirlighetens eskapader.

Det är som om bladen blir liksom tidlösa, ett slags hälsningar från en evig värld.

Och man förnimmer en fläkt i dessa miniatyrer av en stor berättelse vars ursprung är dunkelt, mystiskt, mytiskt som en roman av Lars Gustafsson eller en dikt av Ekelöf.

Första gången jag såg och fascinerades av Lars Nybergs gravyrer var för tio år sen på Sandvikens konsthall. Han har också tidigare ställt ut på Galleri K.

Sen några månader tillbaka bor han i Uttersberg i Västmanland (där galleri Astley finns). Tidigare bodde han fyra år i Hablingbo, en kustsocken på Södra Gotland. Till Irland far han ofta för arbetsperioder i Graphic Studio workshop i Dublin. Han är född 1956 och gick på Konsthögskolan 1978-1983.