Kultur gör livet värt att leva
Nu engagerar sig Gävlekulturens vänföreningar i den kulturpolitiska debatten. På lördag inbjuds allmänheten till stor diskussion på Konserthuset. Det här är vännernas eget Kulturmanifest.
Relaterat
Bildextra: Kultur
Vi, några av kulturens vänföreningar i Gävle, vill föra en diskussion om kulturens betydelse, behov, villkor och självklara fundament i vårt samhälle. Kultur är en livsnödvändighet, lika behjärtansvärd som skola, vård och omsorg. Kultur handlar om livskvalitet. För många är kulturen det som gör livet värt att leva. Kultur är viktig för den mentala hälsan och för människors utveckling, liksom för ett samhälles utveckling.
Gävleborg utmärker sig i många sammanhang negativt, till exempel arbetslöshet, utbildningsnivå och sjuktal. Vi anser att kulturen i dess vidaste bemärkelse skulle kunna – i än högre grad än i dag – bidra till att få vår region att blomstra, växa och utvecklas i rätt riktning.
Gävle sjuder av kulturella aktiviteter i såväl institutionella former – bibliotek, teatrar, konserthus, museer – som i friare former, till exempel teater- och konstnärsgrupper och inte minst i en rad ideella föreningar.
Stat, landsting, kommun och krafter inom civilsamhället såsom föreningar och enskilda har alla ett ansvar för att kulturen inte stelnar utan hela tiden utvecklas med beaktande av kvalitet.
Nästa år kommer de statliga pengarna till den regionala kulturen att fördelas av landstinget och inte av Statens kulturråd. Kommer landstingspolitikerna att bemästra utmaningen att beakta kulturens betydelse för regionens utveckling och länets invånare och att fördela anslag på ett sätt som gagnar kulturen?
Vänföreningarna i Gävle söker aktivt stödja kulturen antingen det handlar om konst, litteratur, musik eller andra kulturyttringar. Vi vill att kulturen ska vara gränsöverskridande och därför samverkar vi.
Vi vill locka fler att bli delaktiga i kulturens alla uttrycksformer och inse att drömmar och idéer kan förverkligas med hjälp av kulturen. Vi vill att fler oberoende av ålder och kulturell bakgrund ska får upp ögonen för vad vi ser som omistliga värden i livet. Genom att stödja och värna våra olika huvudmäns aktiviteter skapar vi uppmärksamhet kring dem och bidrar till att fler förstår hur viktig kulturen är för samhällsutvecklingen och för oss som personer.
Vi tror att kultur för vårt samhälle framåt genom att spegla och ifrågasätta hur vi människor är och förhåller oss till andra. Vi anser att samhällsutvecklingen och människors välbefinnande är intimt förknippade med hur kulturen värnas.
För att belysa dessa frågor anordnar vi Vänföreningarnas dag lördagen den 19 november 2011 i Konserthuset med medverkan av politiker, kulturjournalister och inte minst våra vänföreningar. Alla är välkomna!
Senaste kommentarerna:
Skrivet 16 nov 2011 10:42 G. Colding (Ej registrerad)
Vem fåglarna har hindrat invandrare från att gå på en "abbonemangskonsert"? Vad är det som säger att den vita medelklassens kulturval alltid är fel? Är det omvänd rasism du företräder?
Konstigt nog har t o m ungdomar utan inkomster råd att konsumera nonsenskultur, av typen hiphop i Sandvikens Arena, för kanske tredubbelt så mycket pengar som en konsert med symfoniorkestern kostar.
Självklart har man inte råd när man först har gjort av med tillgängliga pengar på "simplare" kultur och sen plötsligt ska köpa en biljett till konserthusets kvalitetsserie...
Dvs, ett sätt att få pengarna att räcka, är att först idka lite självkritik...
Skrivet 14 nov 2011 17:57 MJ (Ej registrerad)
Kulturlivet i Gävle må blomstra för vissa gynnade grupper, men faktum är också att vårt kulturliv är oerhört segregerat. Vit medelklass dominerar publiken på många arrangemang. Biljetterna är dyra vilket gör att många arbetslösa och andra med låg inkomst inte har råd att gå på teater och konsert. De som kanske skulle behöva det bäst, för att känna att livet är värt att leva också i en svår situation, för att få kraft och ork att gå vidare. Abonnemang på konserthuset, som gör varje biljett mycket billigare men ändå innebär en stor utgift, är bara att glömma för oss med tunn plånbok. Segregeringen är inte bara ekonomisk, invandrarkulturerna är i stort sett osynliggjorda, varför är det så? Så: vilkas liv är det som förgylls av kulturen? Är det främst de medelklassiga, välbeställda kulturkonsumenternas? Om så, hur bygger vi istället ett kulturliv för alla? Ett kulturliv som bygger på delaktighet, förutom den givna produktionen och konsumtionen av så kallad kvalitetskultur?