Jag råkar vara den i Gävle som har närmast och tätast kontakt med just denna studentkategori, och jag har försökt att nyansera bilden av dem. Vidare har jag försökt att på olika sätt ge dem insyn i det svenska samhället och i svenskt vardagsliv.

Det bör framhållas att flertalet kinesiska studenter tar lika stort avstånd från fusk som svenska studenter gör. En viktig bakgrundsfaktor, dock inte den enda, är kinesernas språkkunskaper. Alltför många har kommit hit utan förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning på engelska. De har själva inte förstått vad som krävs, och deras (enbart kinesisktalande) föräldrar har inte kunnat bedöma barnens kunskaper. Den springande punkten är urvalsprocessen i Kina, den där man bedömt vilka som kan komma ifråga för studier på högskolan i Gävle. Den har inte fungerat som den borde.

Min bestämda uppfattning är att högskolan, inte ungdomarna eller deras familjer, har ansvaret för att ”rätt” studenter tas hit från Kina. För dem som misslyckas – exempelvis genom att inte hänga med i undervisningen, fuska i panik och bestraffas – kostar det inte bara familjens ekonomiska uppoffringar utan också en väldig skam, ett förlorat ansikte. För högskolan innebär det missade intäkter. Det ligger i allas intresse att urvalet görs seriöst. Kinesiska föräldrar ska inte, i missriktad omtanke om sina barn, kunna gå korrupta genvägar genom systemet.

När jag i Gävlepressen skrivit om de kinesiska studenternas situation, har responsen från högskolan varit mager. En lärare vid denna bildningsanstalt har svarat – genom att förlöjliga och medvetet misstolka mig. Är denna lärare ett språkrör för högskolan? Att spotta på gamla tanter är en ovanlig akademisk debattmetod.

Jag ber alltså om svar:

1) Överensstämmer det, som denna lärare skrivit, med högskolans uppfattning eller tar högskolan avstånd från det?

2, viktigare) Vilka konkreta åtgärder gör högskolan för att undvika de oegentligheter och det fusk som uppenbarligen pågår i Kina, eftersom olämpliga ungdomar inte silas bort?

Barbro Sollbe

Svar från högskolan:

Barbro Sollbe har i ett öppet brev till rektorn för Högskolan i Gävle bett om svar på två frågor som har med Högskolans utbildning av kinesiska studenter att göra.

Till bakgrunden hör att Barbro Sollbe sedan flera år, på ett förtjänstfullt sätt, engagerat sig i kinesiska studenters studietid i Gävle. Hon har i sommar i pressen beskrivit några studenters erfarenheter av studierna och vistelsen och diskuterat betydelsen av goda kunskaper i engelska för att tillgodogöra sig undervisningen och sökt förklaringar till fusk som förekommit. De senare frågorna behandlades i en artikel i Arbetarbladet den 10 juli. Tf rektor Bengt Eriksson gav i artikeln uttryck för högskoleledningens uppfattning som jag instämmer i. Ett inlägg om studenten ”Wei” i GD den 26 juli kommenterades av Lasse Ekstrand den 29 juli.

Den första frågan Barbro Sollbe ställer anknyter till Lasse Ekstrands inlägg. Högskolans uppfattning efterfrågas. Högskolan har naturligtvis ingen officiell uppfattning om ett inlägg av detta slag och bör enligt min mening inte heller skaffa sig en sådan. Lasse Ekstrand är en känd debattör i lokalpressen och han skriver under eget namn. Det förhållandet att han har en anställning på Högskolan i Gävle saknar betydelse i sammanhanget.

Jag vill understryka att jag som rektor för högskolan sätter stort värde på Barbo Sollbes engagemang för de kinesiska studenternas bästa. Samtidigt vill jag slå fast allas rätt att yttra sig i olika frågor som rör högskolan eller annat i samhället och att debatten är fri.

Den andra frågeställningen rör ”oegentligheter och fusk” som enligt Barbro Sollbe ”uppenbarligen pågår i Kina eftersom olämpliga ungdomar inte silas bort”.

Låt mig först konstatera att jag inte har någon information som ger mig anledning att instämma i detta påstående. Vi ser på studenter som ansvarstagande och självständiga individer som söker sig till högskolan för att skaffa sig kunskaper. Studenter som söker sig till högskolan ska respekteras och kan därför inte heller anses olämpliga till följd av kritiska uppfattningar om det land de kommer från. För att bli antagen till studier vid högskolan måste man göra en ansökan, vara behörig till studierna, vid konkurrens klara ett urval och dessutom, om man kommer från s.k. tredjeland, betala studieavgifter.

Det är viktigt att antagningen sker enligt dessa steg och regler oavsett om man är svensk student eller kommer från annat land.

När det gäller kunskaper i engelska som diskuterats så gäller det som behörighetskrav för kinesiska studenter liksom för studenter från andra länder som söker till samma utbildningar. Gymnasiebetyg i engelska i vissa länder, som t.ex Kina, ger inte behörighet. Då används olika slag av test som exempelvis IELTS och Toefl för att fastställa nivån på kunskaperna. Tester för att klargöra om kunskaperna i engelska är tillräckliga gäller således inte endast kinesiska studenter och det är viktigt för Högskolan att agera efter samma regler oavsett studentens nationalitet. Högskolan har f.ö. utvecklat kontakterna med just Kina genom att lärare besöker lärosäten i Kina. Jag har också själv besökt Kina vid två tillfällen. Syftet är att informera om utbildningar och studier vid högskolan och att informera sig om förhållandena i Kina.

Även om det förekommit problem t.ex. med fusk vid examination som blivit extra uppmärksammat, så har kinesiska studenter i allmänhet, enligt en undersökning vid Högskolan för en tid sedan, inte sämre studieresultat än andra studenter.

Jag är övertygad om att Barbro Sollbe och jag är helt överens om att det är viktigt att kinesiska studenter liksom studenter från and­ra länder har möjlighet att komma till Gävle och studera vid Högskolan. De skaffar sig kunskaper och erfarenheter som de bär med sig i livet och deras närvaro ger också oss på Högskolan och Gävleborna nya erfarenheter och insikter, vilket Barbro Sollbe vittnar om. Det är viktigt.

Maj-Britt Johansson, rektor