Rena turen om domstolen hade rätt
För en tid sedan avgjordes, i Mark- och miljödomstolen i Östersund, hur gammal en byggnad var i ett byggnadsärende på Eskön.
Relaterat
Efter motstridande vittnesmål, om vi får tro pressen, konstaterade domstolen att huset var byggt i början av 1900-talet.
Domstolen har naturligtvis ingen kunskap om äldre husbyggande men lät sig övertygas av en byggnadsexpert som hävdade att knutarna och avståndet till andra byggnader i närheten tydde på cirka 1900, en datering som domstolen godtog.
Domen är ytterst pinsam och reser frågor om domstolens kompetens.
Domen bygger helt på en typologisk bedömning. Typologin som vetenskap utvecklades bland danska arkeologer under det tidiga 1800-talet. En av pionjärerna var Christian J. Thomsen. Metoden bygger på en evolutionistisk syn på människans materiella utveckling. Man indelade exempelvis forntiden i sten-, brons- och järnålder utifrån tanken att sten var mer primitivt och alltså äldre än järn. Även inom etnologin, etnografin men också inom rasbiologin fanns liknande evolutionistiska teorier. Dessa tankar är mycket intressanta ur ett vetenskapshistoriskt perspektiv men numera i stort sett förlegade.
Trots detta tycks domstolen ändå ha fattat beslut på just typologiska grunder. Om vi skulle överföra denna syn på beviskrav till ett modernt mordfall skulle man döma utan att ta hänsyn till fingeravtryck, blodtyp, DNA med mera. I stället skulle man efter att ha sett den anklagade och konstaterat att hansåg ut som en kriminell typ utdömt ett långt straff.
Vilka beviskrav skulle då Mark- och miljödomstolen ha hävdat för att kunna döma i frågan om en byggnads ålder? Det finns faktiskt flera väletablerade naturvetenskapliga metoder även inom detta område. C14 -datering har funnits sedan 1950-talet och är numera en självklar dateringsmetod för arkeologer. En enklare metod, känd åtminstone sedan mitten av 1700-talet är den dendrokronologiska. Man använder sig av det faktum att träd varje år bildar en årsring och att dessa årsringars bredd är beroende av det lokala klimatet och därför olika breda. Ett 100 år gammalt träd har lika många årsringar som sin ålder. En träbyggnad som byggdes på 1930-talet har 20 överlappande årsringar med det 100 åriga trädet och genom att studera trä i gamla byggnader, båtar redskap mm. har man i Sverige en dendrokronologisk serie som åtminstone går tillbaka till järnåldern.
Tyvärr tycks domstolen inte känna till existensen av dessa metoder. Det minsta Mark- och miljödomstolen kan göra för att rädda situationen är att kräva en dendrokronologisk analys om den vill behålla någon sorts trovärdighet i sitt arbete. Det är möjligt att de dömt rätt men det är i så fall utan kunskap och med ren tur. Vi ser fram emot en kompletterande analys annars måste domstolens arbete betraktas som rent pinsamt.
Lite humanistisk kunskap skadar aldrig.
Thor och Arne Øvrelid
