Så tar Gävles skönandar par preference på nytt till orda. Påpassligt stingslige Colding gör det som vanligt lätt för sig. Han läser mig som fan läser bibeln, allt för att få excellera i förutsägbar tonart.

Jag har ju ingenstans skrivit att klassisk musik är fel, dålig eller liknande. Det hittar han på. Jag har ingenstans skrivit att jag enbart önskar höra modernistisk, postmodernistisk eller samtida musik. Också det hittar Colding på, allt för att få orera.

Jag uppmanar honom att läsa noggrannare, skaffa nya brillor, eller låta någon läskunnig läsa högt för sig och förklara texten. Tvärtemot vad han bestämt sig för att tro, umgås jag ofta med just Beethoven, Chopin, Bach och Haydn. Bland många andra.

Datorspelsmusik förekommer också, exempelvis japanske Uematsus pastischer på västerländsk musik, spelet heter Final Fantasy. Colding kan visst inte få in i sin skalle att man kan tycka om olika slags musik. För honom innebär sådant blott spel, positionerande, politiskt korrekthet.

För honom är det antingen (tonal) eller (atonal) som gäller, vilket i mina öron mest tyder på bristande förståelse för fenomenet musik, ett fenomen som knappast låter sig reduceras till simpla polariteter. Både - och existerar också som smakomfattning, vilket Colding bör lära sig om han inte ständig vill framstå som en insnöad fjant. Eller nörd, för att använda hans egen vokabulär.

Det jag kritiserar är det nya säsongsprogrammets ensidighet, ingenting annat. Jag råkade gilla de senaste säsongernas färgstarka, fantasieggande blandning och det inte av några ”politiskt korrekta” skäl, utan helt enkelt för att jag gillar det som är färgstarkt och kontrastrikt, precis som jag gillar att uppleva nya verk, sådana jag inte hört förr. Det råkar berika mitt liv.

Av samma orsak kritiserade jag inte Sandvikens kammarmusikfestival som helhet (däremot några enskilda framföranden, uppenbart för alla läskunniga): programmet var varierat och intressant med verk från barock till samtid. Nu vet jag givetvis att smaken är som baken och självklart kommer även jag att glädja mig om den nya säsongen innebär en aldrig tidigare skådad publiktillströmning till symfoniorkesterns konserter.

En liten fråga, dock: varför ”bör” konserterna vara utsålda? Hur är det med publikunderlaget, har det blivit nämnvärt större sedan konserthuset byggdes? Jag har skrivit det tidigare och det tål att upprepa: blir publiken större bara för att man bygger en större konsertlokal? Vad är det för mysko logik? Önsketänkandets, möjligen.

Coldings ivriga vapendragare Kinander är också snabb med pennan, svänger sig med fina ord, har ingen förståelse för konstupplevelser bortom medhårs smekning. Eller har hon? Lite otydligt där. Men varför gnäller hon, det är ju hon liksom Colding som nu får sitt. Sist: när det gäller orkesterns uppdrag står det ordagrant att läsa på orkesterns hemsida, under fliken ”Uppdrag”:

”Gävle Symfoniorkester ska erbjuda Gävlebor och andra, i alla åldrar oumbärliga upplevelser av levande musik på hög professionell nivå. Utgöra en självklar del i det som utvecklar Gävle och vara en av Sveriges modernaste orkestrar genom att vara ett föredöme konstnärligt, visionärt och genusmässigt.

Inspirera sin trogna publik och nå ut till en ny publik genom att spela på nya scener och arenor lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.”

Jag vill påminna om, att en del av mitt uppdrag som kritiker är att granska hur skattefinansierade Gävle Symfoniorkester fyller detta uppdrag.

Camilla Dal