Ska arbetslös lärare stå i korvkiosk?
Färska, officiella siffror: 417 000 arbetssökande, 32 000 lediga jobb. Hur många som EGENTLIGEN är arbetssökande, men som av olika anledningar inte syns i statistiken, framgår inte. Eller hur många av de utlysta jobben som är kvalificerade eller inte, fasta eller inte, matchar de arbetssökande eller inte.
Relaterat
Ska stämplande gymnasielärare tvingas söka jobb i korvkiosk? Eller...
Om vi betraktar de som kallas ”arbetsföra”: Hur stor är EGENTLIGEN sysselsättningen bland dem? Och hur många av de arbetande har ”trygga” heltidsjobb? Inte lätt att ta reda på. Det ligger inte i maktens intresse att visa hur långt vi har till ”full” sysselsättning. Det kan gå grus i det ideologiska maskineriet.
Men nog förefaller det som om den bistra verkligheten knackar på dörren och den heliga arbetslinjen är allvarligt hotad.
Vad gör då regeringen för att ”skapa jobb”? Tre miljarder kronor avsätts till jobbcoacher som ska hjälpa de arbetssökande att sälja sig själva bättre, bli bättre på ”personlig marknadsföring”. Vad hjälper det, när det råder arbetsbrist? Poänglöst att lägga ansvaret på enskilda individer. Ska de bli bättre på att tävla med och slåss mot varandra, med vilka konsekvenser för det redan kyliga samhällsklimatet?
Och så ska 65 000 praktikplatser inrättas vid statliga verk och myndigheter. Valfläsk. Sysselsättning för sysselsättningens egen skull. Allt för att dölja den bistra verkligheten, hålla dörren stängd för den.
Arbetslinjen skall gälla. Samma säger alliansen med Mona i spetsen, LO bakom ryggen.
En annan officiell uppgift: Den vanligaste dödsorsaken bland 15-24 åringar är självmord.
Något berättar det. Och vad om det samtida samhället, bristen på tillhörighet och delaktighet?
Vad kostar oss egentligen denna den vansinniga arbetslinjens politik?!
Det finns ju alternativ...
Lasse Ekstrand
