Här läggs sista handen, eller kanske snarare foten, vid dansföreställningen Liquid Copper, med premiär på Matsesgården i dag, tillika startskottet för samarbetet mellan svenska dansaren och koreografen Linda Forsman och cypriotiske dansaren och koreografen Machi Dimitriadou-Lindahl

Båda med lång erfarenhet i branschen, Linda Forsman med kompaniet Korda Art in motion bakom sig, Machi Dimitriadou-Lindahl driver Asomates Dynameis Dance Company på Cypern. De möttes i början av 90-talet i Stockholm, Linda höll en workshop och Machi dansade i den.

Nu blir Liquid Copper deras gemensamma dansbarn.

– Det är dessutom pilotprojektet i det konstcenter som min man Lou T Lundqvist, konstnär och musiker, och jag planerar på Matsesgården, berättar Linda Forsman.

Hon är född i Gävle, hennes föräldrar var konstnärerna Mona Söderberg och Björn Forsman, hennes farfar legendariske målaren Nils Söderberg. Hennes föräldrar flyttade till Matsesgården på 60-talet och här verkade de och drev galleri.

En perfekt plats för ett centrum för konsterna, alltså.

– Grunden finns ju i deras arbete, i den tradition de skapade, säger Linda Forsman. Jag pratade lite med mamma om det innan hon gick bort. Hon tyckte mycket om idén att gården skulle leva kvar och verka i konstens namn.

Hon beskriver den kommande internationella mötesplatsen på Matses som en refug, en plattform och plats för konstnärer att komma till där man värnar kreativiteten och den konstnärliga kraften.

– Och tar till vara på varje konstnärs uttryck. Tyngdpunkten ska ligga på dansen och bildkonsten. På Matses finns verkstäderna kvar, berättar Linda Forsman.

– Pappas grafiska verktyg och tryckpressar. I framtiden hoppas jag också att vi ska kunna bygga en studio, en liten teater med plats för repetitioner och föreställningar.

Till Matsesgården ska konstnärer kunna söka för att bo i residens. En referensgrupp håller på att bildas och pengaansökningar ligger ute hos Hedemora kommun, Konstnärsnämnden och Kulturrådet. Den lokala banken har redan bidragit. Än så länge finns dansvänner som Christina Caprioli och Vindhäxor inbokade. Och en konferens med International Theatre Institute, ITI, en världsomspännande organisation för scenkonsten.

– Tanken är ju att det ska bli ett utbytesprojekt också, säger Linda Forsman. Vi har börjat med Cypern nu och hoppas också på ett samarbete med Danmark. Och vi letar rätt folk till administrationen, jag har ju tänkt verka konstnärligt i fortsättningen också...

– Vi vill också att de som kommer hit ska lämna kvar ett avtryck här!

Och premiärföreställningen då, som på tisdag också dansas på Avesta Art, hur ser den ut?

Copper Liquid har beskrivits som en ”rörelsepoetisk dansinstallation” och en viktig del spelar Lou T Lundqvists scenografi i form av fem fem meter höga kopparfärgade pelare som finns på plats, utgör rörelsecentrum i Avestas verk.

– Ja, Cypern ”Kýpros” betyder ju koppar, säger Machi Dimitriadou-Lindahl och skrattar.

– Det handlar om kommunikation, fortsätter hon. Och om det som är hårt, kopparen och arbetet i gruvan, och det som är flytande, l juset och rörelsen.

– Om dagens koppar i de kommunikativa telefontrådarna och om kokkärlen av densamma som man samlades kring.

Om Cyperns historia, alltså – och om Sveriges. Här finns koppargruvan i Falun och frågor kring vad man gör med dagens sinande kopparindustri på Cypern, med fokus på miljön. Vore inte ett kopparmuseum av de gamla, farliga gruvhålen på sin plats där också? Och visste ni att kopparbrist kan leda till agranulocytos, ett livshotande tillstånd av brist på vita blodkroppar?!

Så där kan man hålla på.

Symbolismen, på olika nivåer, är viktig, säger de och beskriver Copper Liquid som de många lagrens föreställning.

Förutom Linda och Machi finns tre dansare på plats den här morgonen, dagen efter ska också åtta danselever från Martin Koch-gymnasiet i Hedemora integreras i föreställningen

I grunden ligger improvisationen, men också det explosiva mötet mellan två skilda danstraditioner.

Där Linda börjar i kroppen, ur ett slags ”nollpunkt”, och låter sina rörelser föras vidare, fångas upp, tolkas av dansarna, finns Machis början ofta i berättelsen

– Jag kommer från den strikta, klassiska grekiska teatertraditionen, du vet, säger hon. Här finns tolkningen men inte en rörelse för rörelsens skull. Katharsis!

Det handlar om att öppna upp, också om att dela och ge utrymme.

– Liksom att se allt från ett annat håll, säger Linda Forsman. I det som är improvisation finns också ”the core”, kärnan.

Medan hon oftast både dansar och koreograferar sina verk, dansar Machi bara i specialfall (som det här), säger hon:

– Jag ser mina dansare som förlängningar av min kropp och själ, rörelserna blir lite som projektioner. De är fantastiska!

Med sig har hon dansaren Elena Hatzidaki, också hon från Cypern men med ett arbetsfält som för så många frilansande dansare är över hela världen. Övriga dansare är svenska Lars Gonzalez Carlson, också verksam som skådespelare, och Anna Birgitta Zetterqvist, nyligen hemkommen från Kenya.

– Vi hoppas att vi kan ta föreställningen utanför Dalarna, säger Linda Forsman.

Hon nämner gasklockan i Gävle, där hon aldrig dansat men där Machi Dimitriadou-Lindahl arbetat som koreograf i inledningsskedet av Peter Oskarsons uppsättning av ”Orestien”.

Men först premiär i dag av Liquid Copper i trädgården på Matsesgården i Stigsbo, kl 13, sen ges den kl 16 på Folkets Hus i Stjärnsund och på tisdag den 28 augusti, kl 19, mellan slaggstenarna i Martinhallen på Avesta Art.

Den 15 september dansar också Linda Forsman ett eget solo på Konsthallen i Sandviken.

Just nu ser det ut som om dansen kommer från Stigsbo, ett par mil från Hofors!