Svanarna är prostituerade som fastnat i drogberoende. Trollkarlen Rothbart en hallick som dansar till Salem Al Fakirs musik. När Fredrik ”Benke” Rydman, känd från Bounce, gör Tjajkovskijs balett är inte mycket sig likt.

Tre skyltfönster sprider ett rött sken i den grå gatubilden. Där bakom poserar svanarna. Iklädda vita pälsar, blonda peruker och svarta lackstövlar kråmar de sig i takt till Tjajkovskijs dramatiska originalmusik. Framför dem rör sig boven i dramat, hallicken, med kontrollerande rörelser. Hans tighta skinnställ smiter om kroppen och håret ligger perfekt bakåtslickat. Den mörka, råa miljön för närmast tankarna till Amsterdams Red light district.

Tjajkovskijs klassiker ”Svansjön” hade urpremiär i Moskva 1877. Den har satts upp otaliga gånger och för många blivit själva symbolen för klassisk balett. I Fredrik ”Benke” Rydmans version känns den skira tåspetsdansen långt borta. Här utspelar sig handlingen i nutid, i en överklassvåning och i prostitutionskvarteren. Originalmusiken har utökats med nyskrivna låtar av bland andra Salem Al Fakir och Moneybrother. Karaktärerna dansar allt från hip hop och breakdance till voguing.

Fredrik ”Benke” Rydman medverkade själv i Mats Eks uppsättning av ”Svansjön” hösten 2002. Idén till en egen föreställning föddes när han gick förbi ett skyltfönster i London.

– När jag såg de vita pälsarna i skyltfönstret tänkte jag att det var nog svanarna. Pälsarna är ju en schablonbild av prostituerade och jag kom på att det är drogerna som gör att Rothbart har dem i sitt våld.

Ett av Fredrik ”Benke” Rydmans mål är att berätta originalhistorien så att folk förstår den. Han har behållit grundtemat, kampen mellan det goda och det onda, men lagt till nya aspekter. I streetdanceversionen är prins Siegfried en överklasskille som dras med till prostitutionskvarteren och blir kär. Samtidigt tampas han med trollkarlen Rothbart, som styr omgivningen med sina droger. Det är Rothbart som lurar Siegfried att välja fel tjej.

Jennie Widegren, känd från Bounce, spelar Siegfrieds mamma i föreställningen.

– Utmaningen ligger i att det här är en föreställning som alla kan relatera till. ”Benke” berättar den på sitt sätt med streetdance, samtidigt som han vill passa på att ifrågasätta objektifieringen av kvinnan och överklassens överdåd. Prövningen ligger i att klara allt detta: både tolka sin egen roll, dansa tekniskt bra och få fram ”Benkes” version, säger hon och återgår till repetitionen.

Ida Måwe/TT Spektra