Visst har vi sett dansare vid festliga konserter, som vid den traditionella nyårskonserten från Wien. Men det är filmade inslag från olika slottsmiljöer. Dansarna står i alla fall inte på scenen framför orkestern och dansar.

Men så blir det i Gävles konserthus.

När dirigenten Mats Rondin höjer taktpinnen står dansarna Björn Nilsson, Maja Pilipczuk och Thomas Johanssen, från varsitt skandinaviskt land, redo i kulissen för att göra entré.

Där står också Marie Brolin-Tani, koreografen, både förväntansfull och lycklig, berättar hon.

Lycklig, för det hon älskar över allt annat är dans till levande musik.

Om man som dansare inte är anställd på operan är det sällan som man får dansa till just levande musik.

Dessutom vill hon så gärna ge pub­liken en annorlunda upplevelse, kanske något oförutsägbart, ett levande uttryck som man får uppleva alltför sällan i dag.

Marie är själv uppvuxen med musik och dans från barnsben. Hennes pappa, Lars Brolin var musiker, ­violinist i Hovkapellet på operan i Stockholm och lilla Maria fick ofta följa med sin pappa på jobbet. Där föddes hennes kärlek till dansen som blev hennes yrke och liv.

Efter att själv ha dansat, framför allt i Danmark vid Den Jyske Opera i Århus blev hon VD för Skånes dansteater i sju år. Nu arbetar hon med Unga danskompaniet, som är en svensk-dansk ensemble med verksamhet i Öresundsregionen, i Skåne och i Köpenhamn.

Två av dansarna vid konserten i Gävle kommer därifrån. Det är dansare med ett ungt och fräscht uttryck, säger hon. Och norrmannen, Thomas Johanssen, kan något som Maria ännu så länge vill hålla hemligt, så att det blir en överraskning för publiken.

Så vad kommer vi att få uppleva?

Musiken som framförs är skriven av framför allt Johann Strauss, den yngre och den äldre men även av Lehar och Heuberger.

Det blir dans till både välkända och kanske inte så välkända melodier, både traditionella och vackra, valser förstås men även långsamma danser och snabba polkor.

– Vi ska bjuda på feststämning och hoppas kunna lyfta konserten med vår dansglädje, säger Maria.

Det är inte första gången som Maria koreograferar dansare som solister till en symfoniorkester. Hon har gjort det tidigare med Malmö symfoniorkester och med Mats Rondin som dirigent. Samarbetet är alltså redan etablerat.

Men för det runda konserthuset i Gävle vill Maria göra något helt nytt.

Och hur kom det sig att det alls blev av?

Jo, Maria kom till Gävle för ett möte med vår danskonsulent, Sofia Nordstedt. De skulle prata om olika projekt och kläcka idéer. Då fick Maria också ett möte med symfoniorkestern.

– Jag fick också lyssna på en konsert och blev oerhört imponerad av orkestern. Så föddes tanken att vi skulle kunna göra något tillsammans. Att föra in dansen i orkestersammanhang. Jag hoppas att det kan bli början på ett regelbundet samarbete.

 Erfarenheterna från konserterna i Malmö har varit uppmuntrande. De har lockat en helt ny och yngre publik till konserterna.

– Dansen är ju ett medel utan språk som tilltalar många generationer, säger Maria.

Hon har också hört talas om att det finns en stor och intresserad danspublik i Gävle. Men då är det vanligtvis föreställningar utan levande musik.

Själv jobbar Maria nu med ”Carmina Burana”, en stor uppsättning i Danmark med 130 personer i kören, med solister och med dansare.

Och hon återkommer hela tiden till hur fantastiskt roligt det är med koppling dans och levande musik.  Det är helt enkelt så det ska vara.

Vid konserten i Gävle blir det även sång, med Klara Ek som solist.

– Hon var med i Malmö och det hade vi stor glädje av. Det blir en så härlig balans med dans, sång och musik. Nu ska det bli roligt att få möta Gävlepubliken, säger Maria Brolin-Tani.

Kerstin Monk