– Finalen kommer i mitten, avslöjar han när jag träffar honom på torsdagsmorgonen (intervjun kommer på måndag).

Sannerligen. Prick halv åtta kommer det. Slutet i mitten – och sen bara fortsätter det, när dansarna är så uttröttade att deras verkliga identiteter blottats.

I torsdagskvällens ”XPSD” som står för ”eXPoSeD” driver Kennet Kvarnström – back on track! – med ett nyväckt koreografiraseri, närmast,

sina dansare rakt in i utmattningen. Återuppväcker dem i deras märkliga kvarnstenskragar som skulle kunna växa till skägg och låter det hela brisera i en tuppfäktning till hovdans.

Det gör nästan ont att se – om det inte var så förbannat vackert.

Kroppar som pansar och dansare som liksom förökar sig ur skuggorna, en efter en kommer de, visar upp, bevisar, sin grace, sin seghet, sitt samförstånd och sin enorma exakthet i en koreografi som bygger så mycket på en nära plågsam precision, på att dansaren finns precis där han ska vara

precis när han ska vara där.

Och alla dessa lyft! Som kärleksfulla kommentarer till den traditionstyngda balett Kvarnström aldrig varit särskilt nära. Man lyfter man, kvinna lyfter man, ibland undrar jag om de inte lyfter sig själva! Hela Kvarströms hav stormar när det inte kommenterar – inbjudande, mystiskt, glasklart...

Han testar och tätar sina dansare som ingen annan koreograf, låter dem välla genom sitt rörelsekatharsis till ett slags dansens essens – bygger upp och gör dem ogenomträngliga som en dansvägg!

Jag tycker också mycket om Jukka Rintamäkis (med ett förflutet i Silverbullit) musik som verkar finnas där av en anledning (sin egen stundtals) och aldrig som ”dekoration” till dansen, här ser man också Kvarnströms snudd på infernaliska tro på allkonstverket (”Man ser med öronen”)

– Dans är inget att tolka, bara upplev! läser jag i ett Kvarnströmskt citat till rubrik i en finsk tidning på webben, vars artikel jag inte lyckas få fram.

Nej, jag kan inte hålla med, men jag kan stå tillbaka och låta ”XPSD” bli mullrande som en svart fors, strömmande genom 1600-talet mot en förenkling som inte längre gör ont. Bara bekräftar en återkomst.

Blottlagt och fullbordat.