På nästan 130 sidor, som lätt hade kunnat fördubblas utan att jag hade tröttnat, förfinar och förfular hon det klassiska knepet ”att vända på steken”. Rädda pojkar i alldeles för korta shorts går ensamma genom mörka skogar och sådana företag, vet vi, slutar aldrig väl. Olyckliga pojkar ligger också i badkar och längtar efter någon att plaska tillsammans med.

Det är bitvis ganska sorgligt för anledningen till igenkännande är ju de fortfarande, minst sagt, starkt närvarande skillnaderna mellan förväntningarna på hur män respektive kvinnor bör agera.

Dessa tragikomiska strippar och enrutingar blandas med skruvade film- och boktitlar recenserade av de lätt maskerade magasinen ”Slizk” och ”Veckans extra och hör”. Vad sägs till exempel om filmen ”Manshjältarna – avlid tufft” eller boken ”Jag bajsar i era jävla munnar” av den arga krönikören Kiwi Ugg?

Apropå den aningen infekterade kulturdebatt som ägde rum i våra lokaltidningar för inte så länge sedan så skulle jag vilja rekommendera alla som då engagerade sig att läsa strippen ”En kulturupplevelse” där en, hm, kulturutövare klär av sig på en scen och kissar på en uppstoppad uggla.

Mycket underhållande!

Många av Johanssons teckningar är, frankt uttryckt, ganska fula. Men när det handlar om serier så är det summan av texterna och illustrationerna som räknas, och där finns det inget att klaga på. Snarare fyller fulheten, som bokens titel antyder, en viktig funktion som snabbt blir tydlig. En estetisk avstickare görs dock med den fina Jan Stenmarkska presentationen av diverse mentala åkommor som till exempel geofagi (jordätande) och xenomani (överdriven förkärlek för allt utländskt).

Fulheten är något så ovanligt som ett seriealbum där 30 procent inte är meningslös utfyllnad. Varenda sida är rolig, sorglig, viktig och upplivande bajsosande.

Tina Hemmingsson