”I skydd av skuggorna” har ett sådant avsnitt. Jag vill inte kalla det för ett fel, eftersom jag inte känner till tillräckligt om polisarbete för att kunna slå fast det.

Denna den tionde i serien om Helene Turstens polis Irene Huss är på inget vis illa skriven eller dålig på något annat vis. Det är spännande och som vanligt när det gäller Tursten så tycker jag att hon är väldigt bra på gestaltning.

Den här gången handlar det om organiserad gängkriminalitet i Göteborg. Motorcykelgäng och förortsgäng som tampas om den lönsamma knarkhandeln. En medlem i ett gäng påträffas mördad på ett mycket grymt sätt och misstankarna riktas mot motorcykelgänget. Ett gängkrig tycks vara på gång i Göteborg.

Samtidigt har Irene Huss make Krister blivit krögare – och blir utsatt för utpressning av kriminella. Ni vet det där klassiska om ”beskydd”. Och när en bomb smäller under familjens bil förstår alla att det är allvar.

Och det är här som jag känner att det börjar skava. För här blir det Irene Huss som officiellt får förhöra sin egen man för att få veta mer om utpressningen.

Det är det jag inte känner är speciellt trovärdigt. Jag är inte alls säker, men jag har mycket svårt att tro att en polis själv får förhöra en nära anhörig, speciellt inte när polisen själv och deras båda barn även är utsatta för allvarliga hot.

Rätta mig gärna om jag har fel, men nog tror jag att Irene Huss’ chef skulle ha plockat bort henne från utredningen ganska omgående.

Men det går förstås inte att sluta läsa, därtill skriver Helene Tursten alldeles för medryckande och bra.