Otidsenligt så det förslår, eller hur?

Men Annika Sjögren visar med eftertryck att småstadsdeckaren lever och hänger med sin tid. Åtminstone när hon skriver sina romaner om Härnösand. Här handlar det om friskt och spänstigt språk, mycket trovärdiga personer och en osviklig känsla för spänning. ”Allt vad marken gömmer” är Annika Sjögrens fjärde bok och det är så roligt att se att hon håller stilen.

I hennes böcker är det alldeles vanliga människor som står i centrum, människor som på ett eller annat sätt råkar i problem som i värsta fall leder till ond, bråd död. Jag gillar att läsa hennes böcker. Det finns en vardagsrealism i dem som åtminstone jag har lätt att orientera mig i. Visst finns de, alla de här personerna som hon skriver om:

Allan Karlsson, 50-årig särling som försörjer sig på inhopp som städare. Allan är en stukad man som aldrig har förstått varför han hamnade på fosterhem i stället för att hans mamma uppfostrade honom. Den enda han har är mormodern som han har ett väldigt komplicerat förhållande till.

Martin är en man i 30-årsåldern som ännu bor hemma med sin mamma, en lätt förståndshandikappad kvinna som jobbar i en skolbespisning. När Martin träffar Carro uppstår kärlek och de bestämmer sig för att flytta ihop. De hinner knappt göra det förrän katastrofen inträffar.

Av dessa två huvudintriger spinner Annika Sjögren en spännande och intelligent historia och givetvis har – och får de – beröringspunkter med varandra. Boken titel syftar på saker som både bildligt och bokstavligt talat ligger begravda av olika orsaker.

Så ni som inte vill läsa om desillusionerade kommissarier eller journalister på mördarjakt, välj Annika Sjögren. Ni får spänning och realism i en mycket tilltallande förpackning. Jag är fortfarande imponerad av denna författande lärare.

Anders Wenngren