– Sedan filmregissören Theo van Gogh mördades i Holland skriver jag om religiös fundamentalism – för vuxna. Jag vill inte besvära barnen med det temat, sa Guus Kuijer.

Filmaren Theo van Gogh var starkt kritisk mot islam. Han mördades i november 2004. Mannen som utförde dådet dömdes till livstids fängelse för terrorbrott.

Den 28 maj tar Guus Kuijer emot årets Alma-pris ur kronprinsessan Victorias hand. Han fick det för att han ”med fördomsfri blick och intellektuell skärpa” gestaltar problemen i det moderna samhället och de stora livsfrågorna i böcker för barn. Men nu är det litteratur för vuxna som gäller.

– Just nu skriver jag om Bibeln för icke-troende, den första delen ”Första mosebok” kommer i oktober. Och jag tror att ifall jag ska skriva om hela Bibeln blir det ingen tid över till att skriva barnböcker.

Den 69-årige författaren har konsekvent tackat nej till intervjuer inför sitt Sverigebesök, men har däremot inget emot att möta sina läsare. På Kulturhuset i Stockholm berättade han personligt om sitt liv, sitt skrivande och sina influenser..

– I tonåren ville jag bli som Ingmar Bergman: någon som såg på andra människor och använde sin observanta blick för att skapa kraftfulla bilder. Jag lärde mig att det är viktigt att observera saker själv, men inte tillräckligt. Du behöver andra människors blick.

Guus Kuijer väjer inte för att ta upp svåra ämnen som missbruk, religiös dogmatism och misshandel i barnböcker, men erkänner att han själv först var tveksam till om Astrid Lindgrens sorgliga bok ”Bröderna Lejonhjärta” verkligen var lämplig för barn. Han förstod inte historien fullt och helt och drog då en felaktig vuxenslutsats.

– Vuxna tror att klassrummets sätt att förstå är det enda sättet att förstå, sa han.

Alla kan inte begripa eller tycka om Astrid Lindgrens böcker och alla kommer inte heller att förstå eller tycka om Guus Kuijers barnböcker. En författare skriver alltid för en minoritet, konstaterade han.

– Det är därför som konst ofta kallas för ”elitistisk” i den här tiden präglad av populism. Men jag bryr mig inte särskilt mycket om det; för mig verkar det värre att vara populär bland populisterna.