Christa Wolfs liv, nyligen avslutat efter 82 år, är som ett stycke tysk samtidshistoria. Efter andra världskriget blev hon vuxen i DDR och engagerade sig i det styrande kommunistpartiet, slutade visserligen vara aktiv men blev kvar som medlem fram till DDR:s upplösning 1989. Hon levde i föreställningen att DDR skulle kunna demokratiseras efter Berlinmurens fall och motsatte sig därför en återförening av de två Tyskland. Samtidigt hann historien ikapp henne: det avslöjades att hon, som själv varit övervakad, hade verkat som uppgiftslämnare till Stasi.

Det minnet är tema och ämne i det som kom att bli Wolfs sista roman, den självbiografiska berättelsen om hennes vistelse i Los Angeles, ”Änglarnas stad”. Minnets mekanismer är romanens episka motor och dess mysterium. Wolf är medveten om att hennes samröre med Stasi är en nyhet som kastar en skugga över hennes anseende och litterära ställning. Samtidigt är det som hon inte vill erkänna för sig själv att hon verkligen samarbetade med Stasi. Hennes roman är som en katt-och-råtta-lek med minnet. Hon flyr undan det i umgänge med nya vänner i Los Angeles, hon vecklar in sitt berättande i allt annat än själv ämnet, det besvärande minnet.

Så blir hennes roman förvirrande; stundom tycks den handla om allt annat än det hon verkligen berättar, andra minnen, upplevelser och tankar översvämmar ständigt själva berättelsen och leder läsaren på avvägar. Men här och var blixtrar det till och blir alldeles klart: Hon som ändå var en av DDR:s kritiker och uteslöts ur det östtyska författarförbundet när hon protesterat mot förvisningen av Wolf Biermann hade också verkat som spion åt det avskydda Stasi.

Wolfs berättelse vacklar ständigt mellan uppriktighet och förljugenhet; det är i själva skarven mellan dem romanen får sitt liv, sitt innehåll och, möjligen, sin mening. Att på något vis i efterhand förstå livet i DDR.

Den bilden – den sista Christa Wolf kom att lämna efter sig – är grumlig och skuggad av hennes upplevelse som Stasi-medlöpare. Men kanske just därför en avslöjande interiör från den kommunistiska diktaturen.

Curt Bladh